sov nu

Trodde jag hittat knepet att fly rastlösheten, fly demonerna, fly oron. Men när den kommer om natten då joggar jag inte ifrån den. Då blir jag mitt i den. I oron. Med rastlösheten. Bland demonerna.

Mardrömmar. Den värsta jag haft. Allt var så verkligt. Jag borstade tänderna. I min hall. Vid ytterdörren. Skulle känna om den var låst. Tar tag i dess handtag och någo-n/t från andra sidan drar upp den. jag håller mot. Ser bara svart mörker därute men vet att ondare finns inte. Än det svarta.

En annan mardröm. Samma dörr. Titthålet blir svart.

Något med denna trappuppgång är farligt. Någonstans där ute ruvar något ont. Inbillat eller sant.