dream living

Drömmer om ett annat hem. När jag flyttade hit grät jag, för jag lämnade något fint och flyttade till detta nya kalla lilla. Det är inte så kallt längre, mina saker, min oreda, gjorde det till ett hem, mitt hem. Jag trivs här. Jag trivs förutom hyran och kvarteret, det är för luftigt mellan husen kanske, ja jag vet inte riktigt men något är fel, något gör att när jag ser mitt hus utifrån ser jag inte mitt hem.

Och så trappuppgången. Jag bor en trappa ner, man tar trappstegen ner i dunklet. Men inne hos mig är fönstren stora med ljus och vätter mot ett stort vitt hus. Solen skiner in om förmiddagarna. Gardinerna är nästan jämt fördragna, kanske öppna på mitten, men bara lite.

Jag drömmer om ett hem med fina gamla golv. Fönster åt tre håll. Utanför fönstren ska träd skymma sikten och alltid ge svalka. Jag drömmer att det är tyst, svävande tyst. siameserna är lyckliga och på min balkong frodas rosorna trots deras kruktillvaro.

Jag ligger i en stor vit soffa, ser grenar vaja för vinden, men inga ljud når in, öppnar jag fönster mot omvärlden ska bara svaga lätta luftiga ljud nå in, kanske något barn, en enstaka bil. Så är det i hemmet jag drömmer om.

Det är nästan så här. Men litet, dyrt, plastmattor och i avsaknad av grönska utanför.