sommartrött

Mer om helgen. Den här helgen i Docksta. Vi badade varje dag. Vi gick in till byn varje dag. Vi frossade i skvallertidningar och godis. Vi sjöng på All i do is dream of you, vi pratade om Debbie Reynolds dans till den sången i Singin´in the rain. Vi sjöng på I am woman, iaf de rader vi kunde och the hives Giddy up, fast ur den sjöng vi mest orden giddy up.

Vi åt också mat och diskade. Vi försökte hjälpa mormor, men hon var snabb att smita från hjälpen och göra saker själv.

Jag saknade katterna och drömde om en liten hund.

Morfar kom körandes från umeå. Han var trött och vilade.

Under ett av baden, den dagen vågorna hade dragit upp sand från botten så att vattnet närmast strand var alldeles grönt, doppade jag huvudet. Har alltid varit vattenrädd, tog lång tid innan jag som barn vågade doppa huvudet. Sen slutade jag våga det som vuxen. Men denna helg höll jag för näsan och drog mig ner, med igenknipta ögon, under ytan. Gjorde det igen och tjöt av förtjusning.

Men jag var också trött hela helgen. På de bilder som finns av mig är jag blek och tärd, så nära eländig. Solen sken på oss varje dag. Vi åt nyttigt och njöt. Men min trötthet blev större. Såg fotona, de i min kamera, de i mina systras kamera. De på mig visade hålögdhet, bleka ben, hår åt alla håll. Jag ville gråta. Inte bara trött. Ful också. Mina systrar visade olika typer av solbrännor, ljus solkysst hud till gräddkoladoppad.

Men det är ful och omoget att bli låg över sin fulhet.

Jag saknar havet nu, jag saknar solen, rallarosorna, jag saknar gräs underfötterna, mormor och morfars lilla damm. Saknar mina systrar men njuter av ensamheten.