Slut på semestern.

I måndags var det digitalt kurstart för Psykiatri 1. Jag var oväntat nervös och kände mig spänd under hela infoträffen på nätet. Kl 14:30 loggade ut. 

Klädde mig för att lämna hemmet. Hade bestämt att jag skulle ha en ny blå och blommig vadlång klänning. Funderade på om jag skulle ha de knähöga bootsen med 9 cm klack till, i slutändan kändes det som en outfit för fest. Tog mina svarta blanka loafers som håller på att falla sönder.

Skulle fika med Linus och prata manus och när vi satt på NKs balkong kantad av pelargoner blev jag rädd att han trodde att jag gjort mig fin för honom, att jag satt där och trånade och längtade och ville väcka intresse och att det skulle göra honom obekväm. Vi har pratat om att skriva ett manus ihop, detta var första mötet. När vi skildes åt var jag orolig att jag kört över hans idéer, att jag styrt samtalet mot de idéer jag haft, sålt in dem, bossat och manipulerat bort all inspiration . Jag gick med cykeln för jag behövde tänka. Hemma låg jag uppkrupen i huvudändan på sängen och lät youtube mala på med klipp av RHOBH. Erika är läskig alltså. 

På tisdagen skulle vi, Linus, Mika och jag, fota bilder för en ansökan till en kortfilm jag vill göra. En sorgsen bitter film, om att inte vilja vara den en är. Jag hade köpt en liten liten liten rosa klänning, en för yngre än mig, jag hade köpt en fluffig ljusslinga. Mika hade skaffat ingredienser till blod.

Jag var nervös. Nervös över att de skulle se hur gammal och manhaftig jag är. Över mina ådriga ben och fula fötter och konstiga bröst. Låg ner och såg en film i väntan på att Mika skulle hämta mig. Kl 14:50 drog jag på mig kläder och gick ner till parkeringen. När jag öppnade dörren slog en hetta mot mig. Dagen hade blivit 26 grader varm. Det låg ett dis över himlen. Inne i bilen var det svalt och hettan slog åter mot oss när vi klev ur. Mika sa: det känns som utlandet.

Vi blandade blod och hängde upp ljusslingan runt en badrumsspegel. Jag satte på mig den lilla lilla lilla rosa miniklänningen, Linus kom och vi började fota. Nu hade jag blivit glad och sprallig och hade svårt att landa i rollens sorg eller regissera mig själv. Kanske höll vi på i två timmar. Kvällen var ännu het när vi skildes åt. 

Dagen efter, i onsdags, skickade Linus bilderna. De var för snygga. För filmiska. Något jag redan sett. Jag vill åt något annat, något rått och digitalt. Något mardrömslikt svårorienterat. Svarade att de måste tas om, att jag kan göra det själv, att jag lånar en Goprokamera och styr upp en ny fotografering. Så jag mejlar Johan om lån av kamera och förbannar jag mig själv, att jag måste hålla på så här, att jag kanske skrämmer bort folk och gör arbetet med mig glädjelöst.

På kvällen gick Signe, Mysan och jag på bio. Det hade åskat på morgonen, dagen var mulen och luften var febrig. När jag drog upp byxorna efter toabesöket innan filmen korvade de sig och fastnade i den kvava fukten som trängt sig in genom lagren av tyg. 

Idag är det torsdag och har har min fösta arbetsnatt sen i Juli. Ska vara på våning 2, en våning jag sällan jobbar på. 

Meteoritregnet.

Jag och Marie såg dom ute på bryggan. Vi satt på en bänk i land. De glänste blöta och solbruna, nyss uppstigna ur älven. Dom kändes som det mest idylliska och vackra jag sett i sommar. Jag fantiserade om hur dom haft det, alla bad dom tagit, de flörtar dom haft, de nätter dom dansat och festat, de resor dom gjort. Jag tänkte att så där hade jag det när jag var ung. Hur vi hängde ihop varma av solen. När jag tänkte vidare kunde jag inte minnas något tillfälle eller personer, bara en aning, en känsla, kanske en önskan om att det var så.

Kl 19:30 lämnade vi vår plats på bänken vid älven. kl 22 var vi tillbaka. Vi gick ut på bryggan och la oss, såg upp mot himlen. Spanade efter meteoritregnet som skulle ske. När vi spanat ett tag mot himlen började vi se stjärnorna. Efter en stund till såg vi meteoriterna fara fram. Vissa blixtrade till och brann ut, andra gick att följa med blicken, se hur de ryckigt for fram för att sedan slockna. Över vattnet kom musiken från stans klubbar. Älven gav från sig en stank. 

Fullmånen reste sig hastigt, bländande och lyste upp molnen som legat transparent mellan oss och meteoriterna, men som i månskenet blev en tjock, fluffig matta som skymde rymden. 

Vi gick i land. Vi gick hem. 

Augusti.

 Det var fest i helgen, på sommarens kallaste dag med bara 11 grader. Anna fyllde 60 och jag och Mysan dansade. Drack beska droppar emellanåt. Jag svettades som en gris, var rödmosig i fejset när jag gick hem. Dagen efter vaknade jag glad och öm i kroppen.

Anna är viktig för mig, men inte lyckades jag formulera eller visa det på något sätt. Känner att känslorna tappar betydelse när de blir ord. Andra lyckas med det, jag hittar bara standardfraser och lät bli denna kväll. Ändå dumt. Dumt att låta bli. 

Tycker att gurka är så gott just nu. De smakar jord och friskhet. Krispigt och blött på samma gång. Vill bara äta gurka. 

Har köpt solpuder.

Idag är det tisdag. Jag har legat och velat om jag hinner dammsuga. Med tanke på hur länge jag velat så hade jag hunnit dammsuga och jag bara rappat på lite. Så odrägligt slö. 

 Det regnade ikväll. Jag trodde att solen inte skulle synas nå mer. Men efter regnet blev luften gul och himlen full av färger. Solen sken genom moln. Den svartvita filmen jag såg blev blå. Försökte fånga med mobilen, men det gick inte. 

Medelålders i Mexico.

 I helgen såg jag två filmer om medelålderskrisande män i Mexico. Först Sundown där Tim Roth bara ballar ur i apatin och låtsas glömma sitt pass när hans syster med sina två barn plötsligt drar hem till Europa. I den andra , Blåst på konfekten, hoppar Dudley Moore på het sand på en strand i sin åtrå över Bo Derek. I Sundown slutar allt i död och fortsatt apati och i Blåst på konfekten slutar det med att att Dudley inser att fantasier är bäst som fantasier och att frånskilda morsan Julie Andrews är någon att kämpa för.

Har även sett Offret av Tarkovsij. Den var teatral och pratig och vacker och jag hörde inte ett ord av vad de malde på om men blev sentimental över en tid då filmer som dess blev till. 

Annars äter mina katter på krukväxterna så de blir fula. Varje dag tycks bjuda på mulet och ca 18-20 grader. Just nu skiner solen och det känns fel, det är som att mitt sinne gjort sig redo för frostiga mornar, fallna löv och krispig doftrik luft. 

Har sminkat mig pga kombination tvättid och ful. Hatar att vara ful. Men måste lämnat lägenheten för tvättstugan. Älskar  tvättid och tvättstugor, så det väger upp.