Låg på golvet, lekte Repulsion. När man leker Repulsion tittar man tomt, man ska vara oskuldsfullt vacker, ruvandes på mörker och skräck. Man kan ligga på ett golv, man kan gå gatan fram, man kan låta bli att svara i telefon, man kan bjuda hem en man - men då är det viktigt att komma ihåg att det hela är en lek.
Nu var det längesen jag såg Repulsion. Minns inte mycket. Men minns att den träffade.
När jag läste Didions Lagt kort läste jag mitt dåvarande läge. Jag låg apatiskt och läste om ångetsfull apati. Mitt liv hade inte samma ångest, men boken ökade den ångest jag hade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar