Asså medelålders . .

 Googlade bilder på Julianne Moore. Känner mig så lurad. När jag var 25-30 år och Julianne Moore var 40+ och Lena Endre kring 50 så trodde jag att det var så det skulle bli för mig. Att jag också skulle vara som snyggast efter 40, jag har ju kindben. Trodde nog att det skulle bli så fram till det att jag blev 42. När jag vaknat imorse  letade jag fram ansiktsövningar för ett få ett mer slimmat face, låg sen där och gjorde dessa övningar, har fortsatt även under frukosten och nu en stund efter jag ätit. Tog bort saltet och olivoljan från min tomatmackor, sa till mig själv att sluta snaska så mycket. Undrar om det är så här Tilda Swinton gör?

Tänderna.

 Såg Mästaren på svtplay. Mästaren i detta avsnitt pratade på som att han ville hålla munnen stängd, inte visa sina tänder, men när tänderna syntes var de de vitaste i bild.  Han log vid ett tillfälle, inte avslappnat, utan ofrivilligt, då blottades hela tandraden. Stora vita tänder i rad. Nästan blåvita. Som att de tillhörde någon annan, en annan värld, ett annat sammanhang. Tänder för ett leende på automatik, för egen vinningsskull, tänder för ett leende du inte tror på. 

Om den 24/5 nån gång mellan kl 05:10 och 05:15.

 Det regnar och är mörkt. Himlen är vit med gråa moln som snabbt drar förbi. Asfalten svart. 

Jag luktar som en gammal lök, en som legat framme. Igår hade jag en brännande smak i munnen, som en kvarleva från den dilldipp jag och min syster åt till chips i förrgår. Jag tänker att det var den dippen som nu tagit sig ut i porerna. 

Det har varit mulet och regnigt i några dagar nu. Luften känns som en förkylning, den är både kvav och kall, den gör mig frusen och fuktig. På sena kvällar och nätter blir den parfymerad av något träds blomning. 

Jag ska jobba i natt. 

Jobbade extra en natt denna vecka. Satt vak. Köpte snacks på vägen dit. Sen satt jag med henne som jag träffade nu för första gången, för hon är på en våning jag sällan jobbar på, samt att när det är korttidsboende så är de bara hos oss ett kort tag innan de flyttar vidare. Över 90 år var hon. Jag drog upp för fönstren så hon skulle få se den ljusa natten istället för ett mörkt rum bakom fördragna persienner. Fönstret i badrummet stod öppet och fåglar hördes in, mest var det måsskrän. Jag såg efter om det fanns några bilder som sa något om henne, vem hon var, vad för liv hon levt. Det fanns en bild av henne med hennes familj, hon var äldst omgiven av barn och barnbarn. på bildens baksida fanns en bön nerskriven och en stjärna ritad. Hon hade en blombukett med ett gratulationskort bredvid sängen, för hon hade nyss fyllt år. Diana, som var springare, fick byta av mig, då åt jag mina snacks, drack te, drack ramlösa, åt lite yoghurt, vek tvätt och gick och var en extrahand då någon på nån av våningarna behövde hjälp. Efter två timmar gick jag tillbaka och fortsatte sitta bredvid henne. Efter en timme började hon andas på ett annat sätt. Diana kom och vi gjorde en lägesändring igen. Jag ringde sköterskan. Andningen blev mer och mer stötig. Så tystnade hon. Jag satt vid hennes sida, det knackade på dörren, det var sköterskan. Jag sa att hon nog somnat in nu. Sköterskan gick och tog hennes puls, kände inga hjärtslag. Vi kollade vad klockan var, 05:10. Då tog hon ett andetag igen, hela hon rörde sig, gjorde en grimas, vi la henne på sidan. Vi såg inga fler andetag. Jag stannade kvar och sköterskan gick för att hämta stetoskop. När han kommit tillbaka och hon dödförklarats gjorde Diana och jag henne i ordning. Vi tvättade henne, bytte kläder, rena lakan, la en handduk under hakan så munnen inte skulle gapa. När vi var klara var klockan nästan 7, då fick vi gå hem och sova. 

Helgen.

 Jag skyndande ner på stan för att möta Anna-Karin innan jag skulle klippa film. Tog bussen och på den var Inger och hennes son, vi pratade och skildes åt när vi klev av på Vasaplan. På stan satt jag i solen med Anna-Karin medan hon åt en rullpizza och bredvid oss på torget samlades en grupp som skulle demonstrera mot NATO. När A-K ätit klart gick vi till Galleri OSS. Ukrainas eurvisionvinnande låt öste och vi såg en utställning med verk av Kjartan Slettermark. Av galleristen fick vi varsin burk Hjortronläsk. Galleristen gav först en burk till A-K, sen kom han på att även jag kunde få en. Vi köpte inget även om jag var sugen på något av vykorten med Kjartan som pudel eller naken. A-K och jag skildes åt. 

Jag hade tekniska strul och gav upp mitt klippande. Egentligen var jag uppgiven på vägen dit, efter att A-K och jag skilts åt. Kände oro och missmod. Så jag gav nog upp alldeles för fort. Strosade runt på stan istället. Gick in på kvinnohistoriska och insåg att jag inte tycker om annat än konstutställningar, även om bilderna av dykarna i Korea var fina så var det som att vandra i en lärobok och när nästa rums utställning var om korsetten  och hette modeslav så tappade jag helt intresset. 

På Folkets Bio delade de ut filmaffischer och jag velade och sa att jag skulle ta den så rullade jag ihop den och så ändrade jag mig och så tänkte jag att jag tar en annan och så ändrade jag mig och gick därifrån utan affischer men såg 6 st kortfilmer. Innan kortfilmsvisningen så började jag prata med en ung kvinna. Hade sett henne inne på kvinnohistoriska och vi pratade om affischer och var de skulle hängas och hon var lång, kanske så lång som jag, hon var blond och tatuerad och hade ett linne med tunna band. Det var bara vi i salongen och när någon annan klev in så slutade vi prata och jag tittade på min mobil och scrollade och svarade på ett meddelande från Victoria. 

Hemma åt jag de ostfrallor, philadelphian, den gröna paprika och sockerärterna jag handlat tidigare för att äta som mellanmål undre klippningen. Somnade sent och hungrig. Vaknade tidigt på söndagens morgon och låg kvar med ett vagt hopp om att somna om, det gjorde jag inte.

Skulle ha träffat Marie på bildmuseet kl 15. Men vi bestämde att ses på måndagen istället. Så jag gick själv till Bildmuseet. Stötte ihop med Emil och Disa och deras två ungar och sen såg jag den enda utställningen som var öppen. Marie skickade ett meddelande om jag ändå kunde ses idag och vi slöt upp med varann uppe på Västerbottens museum. Marie som är frusen hade en täckjacka och dubbla byxor samt en turban. Jag hade jeans, en mörkblå tee med en illgul miniliten polospelare och dess häst på ena bröstet, över armen hängde min trench. Jag åt honungskaka och en punchrulle, tog en kopp te i en pappmugg och hon en havrelatte och när Museet stängde kl 17, en halvtimme efter att vi setts, satte vi oss uppe bland trähusen från förr och solen var blek och disig och vi hörde en kör sjunga vårsånger och när vi gick runt knuten såg vi kören splittras och vi såg vitsippor nedanför björkarna i hagen och våren kändes som ur en bilderbok. Jag blev kall och drog trenchen om mig. Gick hem.

Var nedstämd hela helgen, trots allt fint. 

Prov.

 Gjorde prov idag. Loggade in på skolmejlen, fick ett mejl med prov-id. Loggade in på DigiExam, kopplade på kameran så provvakten skulle se mig och började göra provet. Darrade av nervositet. Blev torr i munnen och drack vatten hela tiden. Hade 1 timme på mig. De första nio frågorna hade alternativ att kryssa i. De tre sista krävde längre svar och då börjar jag darra ännu mer och munnen torkade upp och vattnet var slut i mitt glas och jag var ju tvungen att sitta kvar. Läste frågorna flera gånger och hade svårt att förstå dem. På den sista frågan kändes det som att jag greppade efter saker jag bara anade, inte hade ord för, skrev och skrev och sen blev jag osäker på om jag förstått frågan och läste den igen och visste ändå inte om jag förstått frågan. När det gått 52 min gav jag upp och lämnade in provet. Hela programmet la av och min kamera slutade lysa grön och jag darrade ännu. Fick ett mejl om att provet nu var inlämnat.

Från 6/5

 Jag ska jobba i helgen. Första passet börjar inom två timmar. Det är på tiden att jag jobbar, en vecka nu sen sist, men jag gruvar mig. Blev så där tung i kroppen igen, känner hur ryggen spänner sig. Det kommer vara ljust när jag går till arbetet kl 21.

Går ofta förbi nedanför östra station, det byggs där, det finns bilder av hur det kommer att bli. Hur de vill sälja in att det ska bli. Det är alltid sommar på sådana bilder fast det är mörkt, kalt och kallt här 6 månader åt gången och bara grönt i ca 3 eller 4 månader. Men på dessa bilder är det gröna träd och stora blanka hus och människor som strosar runt, inte folktomt och öde. Det ser lockande ut. Även Hamrinsberget ska bebyggas. Bostadshus. Antar att det blir bostadsrätter med otrolig utsikt. Hamrinsberget ligger som det nu är gömt mitt i staden. Du anar inte hur högt det är förrän du står på dess topp och du ser över hela Umeå.

Det byggs överallt just nu. Nya bostäder. Samtidigt upplever jag att bekanta flyttar från staden, att min värld här blir mindre och mindre. Kanske har det alltid varit så i Umeå, att folk kommer och går. Kanske är det så i alla städer. 

För två år sen kände jag mig så ung. Började på nya arbetsplatser, flyttade. Flytten till denna lägenhet var en dröm sen länge och nu kan jag inte se hur jag någonsin ska kunna bo så här bra någon annanstans med min ekonomi och det får mig att känna mig fast.

Från 9/5.

Jag ska snart somna. Har kommit hem från jobbet, har ätit, duschat, sen fastnat här i soffan. ivrig trots att jag ligger ner. Blicken flackar och hittar inte koncentrationen till att hämta tandborsten. Snart ska jag alltså somna, vilket skrämmer mig, det känns alltid som en lyckträff att jag sedan vaknar. Det är bara sömnen efter avklarade arbetsnätter med med några ledig som väntar som är de läskiga. Jag blir så full av liv och utan disciplin de mornarna. Hjärtat och hjärnan rusar. Och när jag väl ska somna har allt nästan blivit overkligt, som att drömmen har börjat innan jag somnar. 

Musöron.

Igår kväll såg jag musöronen. När Mysan och jag gick hem efter en konsert på norrlandsoperan såg de större ut än tidigare på dagen och efter det av vi skilts åt såg jag ett träd som stod mot en södervägg vara nästan helt grönt. 

Idag är björken utanför mitt fönster, som nyss var svart och kal, gulgrön och plottrig. Jag gick till Strömpilen och på sina ställen såg det ut som sommar för att några steg längre fram vara kalt och bladlöst. 

Min kaprifol kan ha dött, eller fått sig en rejäl törn. Min polstjärna likaså. De båda hade blad på gång och sen stannade knopparna av och blev torra och faller av när jag rör vid dem. Köpte en flemmentanz på Blomsterlandet och hoppas att maj bjuder på värme och sol. 

Jag har ännu inte köpt en ny dagbädd, och varje dag av att inte ha köpt en ny dagbädd ger mig en känsla av att stora summor pengar sparas, nog stora för att någon dag snart göra ett köp.

Maj rullar på.

 Asfaltsarbetet utanför mitt hem fortsätter. En liten maskin, liten som en liten bil, åker fram och tillbaka och får huset att skaka. När den passerar just nedanför min lägenhet kommer en ton ur väggarna. Brummandet blir till en sång. Så passerar maskinen och tonen försvinner och bara brummandet återstår, ett brummande som känns, som får ens inre att vibrerar. Jag tänker på när det ska sluta, när tystnaden och stiltjen uppstår, kommer jag sakna vibrationerna, kommer jag sakna ljudet.

I förrgår var jag och såg Cullbergbaletten. Mysan hade fribiljetter och bjöd med mig. Salongen var mörk, en anade först bara att någon stod där och musiken dunkade som en blandning mellan club och fabrik och fick min kropp att vibrerar in till benen. Det var två föreställningar och när den första var slut släcktes all belysning, även ledlysena i trapporna och vi satt alla i mörkret tysta någon sekund. Jag hoppas jag kommer minnas det jag såg, jag vill inte glömma, men en glömmer ju, försökte minnas annat jag sett, mindes fragment och det finns ingen chans att återbesöka. I den andra föreställningen var det samma musik men dansarna putade med rumporna och svankade och jag blev avundsjuk på deras vältränade kroppar som verkade mjuka som gummi. Om jag kommer minnas denna så är det pga min missunnsamhet, min sorg över förlorad ungdom.

Det känns som att våren stannat. Ser aningen till grönt på trädet här utanför när solen når dess grenar. Min syster Signe sa igår att hon hoppas gårdagens regn får fart på våren. 

En förmiddag i maj.

Är såklart väldigt trött idag. Hjärnan känns svullen och benen tunga och kraftlösa. Ute har solen spruckit fram efter regn och vinden får dropparna på ett biltak att vibrera. Huset har skakat hela förmiddagen pga vägarbete. De lägger om asfalten på gården utanför och vi kan nu bara ta oss ut och in genom cykelförrådet.

Jag klipper inte på min film och har tappat tron på mig som filmskapare. Som skapare överhuvudtaget. Att Nätter och dagar i juli blev som den blev hänger bara på tur. Tror jag saknar något i mig själv, det där som får något att landa i folk, mitt bara svävar runt, ogreppbart på gränsen till ointressant. Ett spår av talang som aldrig utvecklas. 

Min hy är oväntat bra idag. Blek som marsipan. Jag ser trött och sliten ut, men bedårande. 

Försöker att inte köpa en dagbädd. Men det är svårt när en typ har råd. Att jag har pengarna, lite till, men med ett köp är bufferten nästan slut och jag har ännu inte börjat pensionsspara för jag saknar helt motivation. Vill bara lajva välbärgad ett tag till. Samla på mig vackra saker och prata om  tidlös design och kvalitet. Sen, om kanske fem år, lära mig leva på vatten, bönor och vad jag finner i soporna. 

Bild på härlig frukost pga vad jag äter nu när jag låtsat att jag är en konstnärssjäl. Se så röda och vackra tomaterna är. Bild på mig i denna stund vid mitt köksbord skrivandes dessa rader nån timme efter att tomatmackorna åts men med en ny kopp te som jag dricker av.

Krukväxterna och falsk spinn.

 Jag kan ha dödat ett stort antal av mina krukväxter, om inte så gett dem en tuff match. En Ampellilja tycktes blek och så läste jag att det kan vara falsk spinn och det är en liten en som suger livet ur växterna. De märks först inte, men sen åldras växterna i förtid och ser livlösa ut och så. Så jag slängde Ampelliljan och sen började jag fundera, för apsvansen har börjat skrumpna och även det är ett tecknen på falsk spinn och då sprayade jag alla växter med en såpablandning med lite t-röd i och sen slängde jag det mesta av apsvansen och så la jag de ännu härligt svullna och gröna bitarna av den i ett såpavatten och t-röd bad i några timmar. Nu är de satta i ny jord i krukan som jag diskat flertalet gånger. Det är mycket möjligt att det hela inte berodde på falsk spinn, men jag drogs med av mina oroliga tankar. Kan även ha överdoserat T-röden som bara skulle ha varit en liten skvätt.

Håret, håret, håret men mest om en promenad.

 Jag fick sova och så färgade jag håret och blev ung igen. Eller yngre. Eller ser bara inte ut som något grått  som smält fram under snön.

Var ute vid Mysans hus och sen gick vi därifrån in till stan igen. Vägen var slingrande och kvällen blev långsamt mörkare. Enda djuret vi såg var en sork som snabbt ilade över vägen. Vi gick i två timmar och nån hade en gammal Saab, en sån där bullig en som folk hade när de åt picknick vid damm- och kraftverksbyggen med medtagna bord och stolar på 50- och 60-talet. Saaben lät på långt håll. ivrigt och skärande. Så fräste den om oss och lämnade en doft av bensin som höll i sig i flera hundra meter. 

Vi handlade på Coop när vi kom till Tomtebo. Jag ville ha allt som verkade gott. Jag fick lägga band på mig och fick med mig stjälkselleri, chips, spansk korv, choklad, dipp och lakrits. När vi kom ut från Coop var det mörkt och Mysan frös och mina händer var stela för de var också frusna. Adam hämtade Mysan med bil utanför mig och sen åt jag knappt något av allt jag handlat och började se Dr Mabuse och den var så medryckande och fartfylld att jag höll mig vaken till kl 01.

Men här är bilder på mig och håret. Blir alltid så glad när jag färgat barret rött. Vet inte varför jag håller på med det där naturliga. Naturligt har aldrig smickrat mig och nu när det är gråsprängt än mindre.

 

Vindarna.

 Skulle gå ut från Ålidhems centrum. Genom glaset på dörrarna såg jag att luften blivit orolig och grå, löv och grus yrde runt och en ung man hade dragit upp sin jacka över huvudet som skydd och stod där stilla medan en mamma och hennes barn rusade mot dörrarna. Jag drog på mig solglasögonen som skydd mot dammet som yrde runt och klev ut. Allt stannade, vinden mojnade. Jag gick vidare hem och vid en liten park mellan kyrkan och mina kvarter tog vinden i igen. Den tjöt likt en gubbe som väser av smärta och åter yrde löven, men just där jag stod var det stilla och snabbt lugnade vinden sig, löven la sig mjukt på marken och jag gick vidare hem.

Morgonen.

 Först vaknade jag nån gång mellan kl 3 och kl 4. Det hade börjat ljusna och lyste grått mellan persiennerna. Somnade om. Vaknade igen ca kl 07:30. Ännu grått där ute. Vaknade då nervös. Nervositeten har hållit i sig och jag kan inte förstå dess orsak. Dock har den grå morgonen blivit en solig förmiddag. Har en känsla av att jag gjort bort mig.

1:a maj.

 Det här med att jag håller på att spara ut mitt gråa hår är nog inte så lyckat. Om vi säger att jag blir 86 år  så kommer jag ha varit gråhårig i halva mitt liv. Alla jag möter från och med nu kommer se mig som den gråhåriga och jag kommer ses som gammal. Antar jag. Jag är bara så lat så att färgning känns omständigt, samt så less på frasig hårkvalla efter blekningar och färgningar. 

Idag var det första maj. Jag gick i demonstrationståg. Det var fint. Sen fikade vi istället för att lyssna på talarna. Hemma åt jag en förpackning baklava och nu mår jag lite illa.