Så blev jag panikslagetless på min mobil, den som sakta föll sönder, snabbt la av, den som ringde upp, skickade tomma sms, den som var så känslig på beröring att allt sattes igång ostoppbart. Så less blev jag att jag efter att kämpat med att på svara på någons sms gick in på telia och klev ut med en smartfån. Och med smartfånen klev instagram in i mitt liv, på fyra dar har jag inte gjort mycket annat än instagrammat. Jag bara öser ur mig bilder och vill se än fler. Vill dyka omkring, slukas, av ytligheter, av vackra saker, av glittrande lampor och hus och granar, av kläder och snö. För att nå någonslagsmättnad följer jag rika tjusiga ryskor (lena perminova, ulyana sergeenko mfl), som lever jetset liv, jag följer fina vänner, jag följer spännande bekanta. Och just nu vill jag inte göra annat, bort från ord och frossa i bild. Och på Instagram ska jag vara extra vacker, med massa filter och oskärpa, mitt hem ska få tindra och allt ska visas upp i så vackra sidor och genom skimmer som suddar bort allt vardagligt.

Judy Garland - Have Yourself A Merry Little Christmas

Bing Crosby & David Bowie - The Little Drummer Boy / Peace On Earth

Dessa Jeans har jag haft i tio år, köpte dem i Indien, de var hemskt omoderna då,hög midja och ett 70-tals skrev, alltså lite bylsigt och inte så slickat. Kunde känna mig medelålders i dem ett tag, sen kände jag mig fashion, när åren gått och modet ändrats. Ett lugnt kom över mig och en aptit väcktes när de senaste åren med filmarbetet och olycka tog slut, inget mer grävande i det förflutna, bara en vila i nuet så nu har jag gått upp lite i vikt. Blev inte mer kurvig, snarare lite mer spolformad, men något har ändå satt sig på rumpan för de här jeansen stramade åt och ett litet hål spräcktes fram på den ena skinkan.

Fantastiskt vackra dag. Det började med -16° sen steg temperaturen till -10°. Det fanns dimma som fastnade som frost i träden. Himlen är mulen och därför ljus i mörkret. Kylan känns i mina kinder och efter ett tag i mina lår utan långkallingar.

Fick med mig min syster Signe på julmarknad. Vi pulsade genom snön genom skogen, det var en liten omväg jag ville vi skulle gå. Ibland suckade Signe, hon suckade som ljudligast när jag upptäckte att vi gått fel. Men vi kom fram. Vi strosade runt på marknaden, jag vill gå lite överallt och det ville inte Signe, hon sa att det var som att vara barnvakt att ha mig med (jag var alltså barnet), jag sa att det var som att ha en motvillig tonåring med sig (hon var alltså tonåringen). Snön föll i massor och vi hade inga pengar att köpa något för, så efter att ha kollat på hästen som drog barn i släden, följt en marshallupplyst stig in i skogen till ett sameviste, gick vi hem.

Marianne Faithfull -- The Ballad Of Lucy Jordan HD

Ville ha klänning idag och ville inte frysa så det blev lager på lager och benvärmare upp på låret utanpå klänning och strumpbyxen. Så klädd skyndade jag ner på stan för jobbmöte. Framme var jag alldeles varm, det var tydligen inte alls så kallt som igår idag. Bara minus fem, sex grader. Ord jag associerar min vinterskrud med är Krigare, Warrior, Roger Pontare, Amazon, Buranovskiye Babushki, Nomad, mongol.

Som jag sover när jag sover. Djupt och orörligt, när jag vaknar får jag knäcka igång mig, ligger nersjunken i madrass och mig själv, det ena benets knä ligger tungt och djupt i det andra benets vad. Och axlar som får dras ut ur bröstkorgen. Eftersom jag blir uppe om nätterna, inte släcker förrän efter två, så ställer jag klockradion på tio. Och tio drar den igång och i en timme blandas radions prat in i min ovakna skalles drömmar. Ikväll blir det arbete.

Frank Sinatra- The Christmas Waltz

Solen ligger lågt och den kommer inte komma högre än så här idag. Detta var strax efter 12, nu har det så smått börjat skymma och vid tre kommer det vara mörkt.

Patsy och Edina fyller ett glas med hälften Dom Perignon och hälften Bombay Sapphire Gin. De kallar den Dom Bom. Om jag ändå haft pengar och kunnat tåla alkoholen . . .

Dagen började med kyrkan, syster Signe och jag som gick på gudstjänst där vår mamma sjöng i kören. Efteråt åt vi pizza hos Signe medan mammas kör drog vidare med henne till sjukhuset för mer sjungande. Vi fastnade i Twin Peaks och mörkret kom. Hemma började jag fixa för adventsfikat, systrarna skulle komma, de båda som bor här i stan. Jag bakade pepparkakor i stress, det blev till att skiva köpedegen och lägga på plåt. Så kom de, kring halv åtta, Agnes hade köpt med sig cigarrer, vi drack glögg och åt och bläddrade i en veckojournalen om jul från 1938, vi lyssnade på julmusik, vi klädde oss i mina gamla pälsar och gick ut och puffade cigarrerna. Snart var kvällen slut och de gick hem.

Har en aning till en längtan efter att göra mig fin, glittra, flaxa med fransar tyngda av lager klumpad mascara, kladda med läppglans och klä mig i underbrösten urringat.Och när jag är färdig med det, gjort mig så fin som jag vill, vill jag gå ut bland folk som kanske är fulla och slänga ögon åt vackra män. Det var längesen jag kände något sådant.

Snön kom på riktigt i natt och idag har den fortsatt att komma. Pulsade till arbetet, pulsade hem, ibland gick jag på bilvägen istället för på de oplogade trottoarerna. Det ska snöa imorgon också har jag hört.

Mysan hade sytt kläder till en dansföreställning som nästan var magisk och jag fick se den ikväll. När föreställningen var slut posade vi i syateljéns toalett. Jag posade seriöst, jobbade på suget i blicken och få till tungan. Mysan spexade. Nu snodde jag bilden från hennes instagram.

Planen är att se ut som en docka, en i porslin med blank ljus hy typ, men det finns hinder i vägen, min koppärriga poriga hy undt bristen på bra foundations för blågulbleka bla. Nu gjorde jag det dumma, det dumma man inte ska göra, jag köpte billigare foundation. Har haft en som känts nästan toppen, en för ca 600 spänn, men rusade in på en annan affär, köpte ett annat märke, kom ut med en som visade sig vara grå, som visade sig lägga sig i mina små veck, i mina djupa porer. Åhå, det var ju inte det jag ville, jag ville ju bara bli fin för en billigare peng . . .

När jag nu skrivit om Sylvia så måste jag skriva om Darin. Har gillat Darin sen han dök upp i Idol sjungande Mariah Carey i sitt pojkrum. Nu i Så mycket bättre är han ju helt förtjusande, artig och rar, storögd och ödmjuk. När han säger att en låt är djup brukar det betyda att den är sorglig. Han dricker inte alkohol och berättade för Uggla att han tagit en pinne eller grogg eller något någon gång och att effekten hade känts skön. Ja, helt bedårande, sådana barn vill jag få med en sådan man.

"Tycker om dig" är en av mina favvolåtar all time och "Han gick sin väg (givetvis)" är underbar. Och nu är hon med i Så mycket bättre och där älskar jag henne, kanske gör hon inte de bästa versionerna av låtarna, men så som hon tycker om dem, sen hur hon diggar när de andras låtar framförs, där sitter hon med öppen mun och följer allt som händer, helt hängiven, så kommer också små glädjetjut från na ibland. Åh, hon är ju fantastisk. Sjukt snygg också. Som en mörhårig Barbie som låtit sig åldras. Bästa Sylvia Vrethammar.

Älskar november, älskar snölösa varma novembermånader. Det finns något fantasieggande i mörkret och de kala träden, något medeltida, något gotiskt, något mycket romantiskt. Det här är bilder från förra helgen, från Frösön.

Jag dagdrömmer mycket nu, går knappt ut, ser film på film, läser i en bok, ringer Johannes och arbetar. Det är mina dagar, som en slags paus från förverkligande och sådant dagdrömmarna handlar om. Idag gjorde jag mig extra tjusig, en eyeliner så lång att ögat inte räckte till, kanske gjorde jag det för att jag skulle träffa Lotta och sedan systrarna, men mest gjorde jag det för att bli fin och bryta mitt utseendeslaffs.

Det är morgon, dricker té, åt nyss frukost, ska hämta tandborsten och sen gå till arbetet. Jag promenerar nu, inte cyklar, cykeln fick punka och så trodde jag vintern var på väg, cykeln hamna i förrådet och vintern uteblev. Nåja. Kanske kommer snön imorgon, eller i övermorgon eller dagen efter det. Den där punkan kommer jag inte lämna in för lagning förrän till våren.

Var hos pappa i östersund i helgen. Jämtland är smått magiskt och resan dit, med tåg, längs med ljungans strandkant var också smått magisk. Förr åkte jag buss genom västerbottens inland, genom granskog och åter granskog, till Dorotea där bussen svängde söderut. Nu blev det tåg till Sundsvall och sedan ett annat tåg rakt västerut till Östersund. En gång i tiden bodde jag längs den tåglinjen, gick folkhögskola i Fränsta. Så genom fönstren såg jag hus passera, hus jag glömt men nu mindes. Blev sentimental och sms:ade Carolina, sen sov jag en stund och vaknade till i Bräcke av att tåget var fullt av nypåstigna. Vi fotade mycket i helgen, pappa, min syster Sanna och jag. I söndags träffade vi en pointer, den fläckiga hunden, den sprang på en åker ute på frösön och luktade efter gödsel, dens ägare gjorde övningar och hade en visselpipa tillhands. De två, damen och hennes hund, såg ut att tycka mycket om varandra. Nu fantiserar jag om en stuga att vara i om somrarna, en i jämtland, på dess gröna kullar, vid dess kalla vatten. Det vore toppen.

En sådan bra dag, en dag då kameran måste ha legat hemma för i min väska fann jag den inte. Dagen bjöd på smörgåstårta, en som jag och Monika delade på, vi satt på Ullas kondis på Östra station, solen gick ner utanför alla stora glas, och himlen var tjusig och grann, sen åt vi lite hamburgare på max vid E4, man fick gå utanför själva restaurangen och där fann man personalen i en vagn där de stod och lagade burgare och friterade pommes. Vi har fotat mode och det har varit strul, kameror som inte var bra var det största och jobbigaste strulet, eller jobbigt var det inte, för vi fick äta gott och hänga i flera timmar.

Har sådana dagar när jag inte riktigt vaknar, då jag inte kommunicerar eller gör något särskilt, jobbar kvällarna, tar mig till arbetet, vaknar till någon gång efter arbetet är slut, då funkar tungan och tanken, då kan jag göra mig lite mer förstådd.