Dagen blev bra. Ett tag tappade jag farten och hoppet om att dagen skulle bli bra. Trodde inte jag skulle få gjort det jag tänkt. Nu blev det senare än tänkt och ett pirr har infunnit sig. Vet inte riktigt av vad, att sommaren äntligen känns i kroppen? Att jag kanske åker till Docksta i veckan och träffar moster och kusin? Att jag suttit i solen på balkongen? Ändringarna på filmen?

Har slutat med solskydd. De korta stunder jag är ute under solen behöver jag tanka all D-vitamin jag kan. Kan inte göra det svårare än vad det redan är, då min favoritplats blivit min säng i mörklagt sovrum. Nä, rödlagt sovrum pga påslakanet jag klämt fast i fönstret som mörkläggningsgardin är rött, gult och orange och ger ljuset som tränger igenom en röd ton. 

Kan ha fått lite färg i ansiktet. Såg mig i en spegel ikväll med starkare lampa än i mitt badrum och såg en skiss till något som kan bli bra -blondare hår och mer solkysst hud, det är målet för nästa sommar. Bara jag inte kommer på andra tankar nu, inte får för mig att bli råttgråbrunett med gråsprängda inslag, så där som alla  medelklass 40plusskvinnor ser ut nu.  Det är snyggt för de är snygga. De har inte mitt hastigt åldrande grisfejs så jag vill inte gå deras väg. Har inte deras ekonomi heller, eller deras sunda vanor.

 

the armpits odören.

 Kan ha löst problemet med mina ständigt stinkande armhålor. Tänkte att jag måste raka dem, har bara några fjun där, tydligen nog för att samla källor till stank. Men jag rakade inte, jag tog av tvålen, inte den duscholja jag använder dagligen, utan av tvålen jag har till händerna på handfatet. En Life-changer visade det sig vara och hoppet om en fräsch kropp återfann sig. Tycker hela mitt hem luktar bättre sen jag började duscha dagligen och mina armhålor osar inte av något mustigt kvavt ca 5 min efter tvätt. 

Slutet av Juli.

Vaknade tidigt idag, var rastlös, slet tag i mobilen, nästan i sömnen. Ville inte sova vidare, ville fortsätta något som verkade påbörjat, men visste inte vad. Klockan var strax före sju, solen sken och när jag legat i sängen en  timma ville jag ut och bli värmd av morgonsolen. 

Rusade nästan ut. Gick ner mot stan. Det var lugnt och stilla. De som skulle till sina arbeten hade redan farit. Alla andra är kanske borta i en stuga eller på resa eller har siktet inställt på en strand eller nåt sånt en gör i slutet av juli. Gick genom universitetsområdet. Två herrar satt i solen och läste på något. Skuggorna var ännu svala. I centrum gick jag ner till älven, gick längs älven hemåt. Med sikte på den plats jag förrförra sommaren såg nån kliva ner i plurret för ett dopp, men där satt en ung blek man på huk och såg skrämd ut när jag kom. Lika skrämd blev jag av honom och pinnade vidare. Några hundra meter senare satt ännu en ung man på huk just i strandkanten. Han kurade ihop sig när jag klampade förbi.

kl 10 var jag hemma igen och åt frukost, två smörgåsar med ost och gurka, en kanna earl Grey. Har kissat mycket idag. Det har regnat för att klarna upp igen ikväll.  Tänkte att jag skulle se en skräckfilm, en sån där från 70-talet som jag brukar tycka är tjusiga. Men kvällen har inte blivit mörk pga molnfritt och då tappade jag sugen. 

Drömläggan.

 Går in på Hemnet. Alla gör så. Vissa mer än andra. Jag gör det inte så ofta. Men nu såg jag en lägenhet som väckte ett sånt habegär. Som gjort mig skakig över alla felval som lett till att jag inte har 300 000 kr på banken så att jag skulle kunna låna till köpet. 

Det var köket jag föll för. Den där bänken med fönster. Att stå där och se dagen utanför, se trädtopparna. Bre en smörgås och se en kråka flyga över svarta grenar en gulgrå vinterdag då våren, som ännu är en evighet bort, kan anas. Kanske se solen nudda horisonten i midvintern och nås av dess orange sken när dygnet mest är mörkt. Se knopparna bulla upp sig och spricka ut i löv och grönska. Se grönskan byta färg till gult och orange och rött och stå där och se ut i resten av mitt liv när allt upprepar sig. 

Sommarens första bad.

 Började duscha dagligen i sommar. Min bästa sommarrutin. Den nytvättade kroppen. Håret som luktar balsam och ligger fuktigt i nacken. Har annars duschat varannan dag. När veckorna var heta i juni började jag duscha varje dag och har fortsatt. 

Köpte en bäddmadrass och dess första natten, alltså natten som var, så slukades jag helt av sömnen. Vaknade kl 11 med ett ryck. Mysan hade undrat om vi skulle hitta på något och jag var rädd att jag missat min chans och att hennes sug efter äventyr var över då det redan var lunchtid. Mysan var ännu kvar i sängen och lämnade den bara för att äta och sen tillbaka till sängs. Vi bestämde att cykla till Baggböle framåt kvällen.

Jag var vass och kantig och hon svarade med att vara likadan. Vi cyklade med en undertryckt spänning mellan oss upp till Baggböle. Vi tog ett dopp i älven som fick spänningen att släppa, vi blev sprudlande glada och cyklade tillbaka in till stan och åt middag på Max och köpte lakrits på godishuset och en unge ville Highfive:a mig och jag stirrade bara slött tillbaka på honom som svar. Vi skildes åt och hemma duschade jag och jag känner ännu badet i älven pirra i huden. 

Med Kattis.

 Igår var dagen grå och fuktig och ljum. Jag fikade med Kattis. Vi som sågs ofta och hördes dagligen för en massa år sen mindes inte när vi sågs sist. Vi träffades kl 17 på NK,  vi tog båda kaffe och jag en cheesecake med jordgubbar och Kattis en jitterbuggare. NK stängde kl 18 och vi gick i en butik där vi testade parfymer och sen handlade jag kattsand på Coop city. 

Vi cyklade genom Öst på stan, långsamt, så vi skulle kunna prata en stund till. Vi mötte en hund med ett tjusigt halsband, ett med små metallplattor länkade i varann, som unga män brukade ha för typ 20 år sen, men utan någon husse eller matte i sikte. Vi stannade, såg oss omkring, funderade på vad vi skulle göra. Då rundande en rund farbror på cykel ett hörn och han var husse till hunden och de fortsatte tillsammans sin färd uppe på trottoaren. 

Kattis skulle sola och utanför solariet blev vi stående och pratade i en timme. Kanske mer. För klockan var över 20 när jag var hemma. Ljuset hade inte ändrats under våra tre timmar ihop. Det var jämngrått och tidlöst. Ingen sol som blev lägre och varmare i sitt sken och gjorde skuggorna längre och längre. Vi var i skugglöst land och dagen tycktes evig.

När natten kom blev det mörkt. På himlen anades ett ljus ännu. Jag tände taklampan i köket. Idag regnar det. Jag har ätit min frukost och tagit mitt täcke till vardagsrummet. Ska gå ut sen. Gå och gå och gå i regnet. Jag tror det kan bli underbart. 

Världens värsta människa.

 Jag och min syster Signe gick och såg filmen Världens värsta människa på folkets bios sommarrepriser. Filmen var förförisk, pulserande och rosig. Eller Renate Reinsve var så i huvudrollen. Såklart blev jag förälskad i henne. Såklart jämförde jag mig med henne. Såklart kände jag mig blek och dassig och död i jämförelsen.

Hemma hos mig igen åt vi och våra magar svullnade. Vi satt en stund på min balkong som jag visade så entusiastiskt. Visade det lilla salladsbladet som växer och de kryddor som kämpar för sina liv. Visade olivträdet som hon inte sett. 

Vi såg en film till, vi hyrde The life and times of Judge Roy Bean. När den var slut gick jag ivrigt mumlande och handfallen efter min syster som dukade undan, som gick på toa och sånt. Jag ville säga saker om filmer och var ivrig och osammanhängande och sen pekade jag åter mot min balkong och sa - se så fin den är! Nu är lyktorna tända. Hon såg, hon höll med. Jag cyklade en bit med henne på vägen hem. 

När jag skrivit klart här ska jag söka på bilder på Cheryl Ladds och Meryls Streeps blonda svall från åren kring 1980. 

Igår.

 Igår såg jag fyra filmer (Malony, Happy End, La Terrazza, The Lost city). Det var sommarens bästa dag. Första dagen jag kände mig helt lugn. Solen sken kanske utanför, det var iaf inte regn och grått, för när kvällssolen låg på som mest och vardagsrummet badade i solsken, passade jag på att duscha, lyssna på musik och äta mat. På natten, när jag var klar med den fjärde filmen, gick jag ut på balkongen. Det regnade och var varmt. 17 grader fast kl var 01. Satt på balkongen en stund. Hörde syrsor. Eller ljudet från en fläkt/ventilation som låter som syrsor. Jag vet inte. 

Skatorna.

 En skata flög in över balkongen och landade på fönsterblecket. Den landade med en duns. Stirrade in. Flög iväg med en smäll och landade i lekparken. Den lilla stund den satt och tittade in la sig katterna platta på golvet.

Skatan såg liten ut, aningens tilltufsad. Kanske var det en fågelungeskrud som höll på att ansas.

Jag gick ut, skulle gå runt Nydalasjön. När jag gått över en väg genade jag genom en liten skog. Egentligen bara några tallar med kraftiga rötter och blåbärsris under sig. En stig på snedden genom den lilla plätt av vildmark som ligger där mellan vägen och landstingshuset. 

När jag gick på stigen satt en liten skata framför mig. Orädd och stirrig. Mina raska steg tycktes inte skrämma den. När jag kommit riktigt nära, för jag saktade inte av, tog för givet att den skulle flyga iväg, skuttade den bara åt sidan. Ögonen såg glåmiga ut och de vita och svarta fjädrarna saknade glans och var uppblandade med gråbruna.

Jag tänkte, detta bådar inte gott,  dessa stirriga skator som ser eländiga ut. 

Såg inga fler skator under min promenad som varade i någon timma. Såg ingen skata förrän dagen efter, då en nätt och blank skata hoppade runt inne på gården.

Semestern.

 En vecka har jag varit ledig nu,  då semestern började för andra gången i måndags. Idag är det måndag igen. Har varit på bio med systrarna, cyklat till Holmsjön med Mysan, har varit hos Mari och hennes bebis Harriet, har handlat ett olivträd till balkongen och gått en sen kvällspromenad med Marie, har handlat en pelargon, ätit middag hos mamma med mina systrar, fikat med Marie på Pilgatan och gått på Bio själv, där stötte jag ihop med Janne. Har fikat på Västerbottens museum med Ingunn och Christer. Har även sett massa filmer här hemma. Vädret har gått från ljuvlig sommar till mer klassisk blöt och kylig sommar.  Började med att sova dåligt och sen börjat sova bra. Har ett skav i mig, kanske pga trötthet och stress över en känsla av meningslöshet, så jag är vass och känslig vilket är en olycklig kombination. 

Idag ska jag tvätta och äta middag hos Ingunn. Vissa dagar har jag skrivit listor på vad jag ska göra, som att handla just olivträdet, kattmat och en ny foundation på strömpilen.  

Skrev till Linus med ett hopp om att vi skulle börja skriva på serien vi ska försöka oss på. Men han har semester och den vill han ha till augusti. 

Annat: Ätit fish tacos varje dag. Panerar fisken i panko, med kryddor i det uppvispade ägget jag vänder fisken i. Haft vitkål, tomat, lök, lime, koriander, majonäs med lime och gräddfil och en hot sauce med habanero på. Har druckit två Dr pepper zero och en cola zero. Druckit massor med te. Har duschat varje dag. Har en petflaska med pannkakssmet i kylen. Har inte tränat fler gånger till Jane Fonda-videon jag köpte på Itunes. 

Filmer jag sett: Thor - Love and thunder. Kupé 6. Annie Hall. Hannah och hennes systrar. stardust Memories, Alla säger I love you. Manhattan. Licorice Pizza. They shot horses don't they. First wives club.

Manhattan är så bra, men ju äldre jag blir, ju mer som ett barn ser Muriel Hemingway ut och jag sörjer att Woodys obehagliga sida blir mer och mer synlig.

Meningslös text det här. 

Solen sken på huset mittemot och reflekterade mot dess fönster in i mitt arbetets tvättstugan där jag stod och vek lakan. Klockan var just efter 03 och solen fångades i lakanet i mina händer, färgade det gyllene orange, fick det att lysa i det blå morgonljuset. Ett larm kallade på mig och när jag var tillbaka i tvättstugan hade solen vandrat vidare till ett annat fönster på huset mittemot och reflekterande tillbaka mot en annan del av mitt arbete, en del där jag inte befann mig. 

  

En öde sommarmorgon.

 Efter arbetsnatten cyklade jag ner till Haga för att vattna en väns blommor och mata hennes fiskar. Jag tog en sentimental väg, cyklade förbi rågången där jag bodde i tolv år och när jag vattnat blommorna och matat fiskarna cyklade jag vidare, in genom centrum och sen kors och tvärs Öst på stan och ner till älven. En lördagsmorgon i juli är det öde. Fridfullt öde. Inte som en julidag i stan då solen gassar och du känner dig ensammast i världen på folktom stekhet asfalt. 

Det var en solig morgon. Jag cyklade mitt i gatan där björkarna, som står i rad på varsin sida likt en allé, möts ovanför mitt huvud. Inga bilar, inga människor. Jo, någon enstaka bil, någon enstaka människa. En var en gammal flört. Han såg ung ut, jag kände mig gammal. Jag genade över en gräsplätt som var vildvuxen och övergiven bakom hus, fortsatte över en öde väg och in i nästa bostadsområde för att cykla på en trottoar ner till älven. 

När jag vaknade på kvällen regnade det. Det ska regna i några dagar nu. 

Kattkiss.

 Natten var svalare denna gång, men vacker och färggrann som de heta nätterna förra veckan. En stund när solen låg lågt såg den ut som en spotlight i en scenografi från West Side story. När morgonen närmade sig blev det mulet och när jag cyklade hem regnade det. Regnet kändes som en välsignelse för själsligt lugn. När jag vaknade kl 15:30 var det åter soligt och när jag började se miniserien The Little Drummer girl på kvällen badade vardagsrummet i ljus. 

Jag tror Jussi fortsätter kissa på golvet. Jag ser det inte, men där är iaf kattkiss. Nu senast var så pass klart att det såg ut som vatten och  jag tänkte att kanske även Majsan fått för sig att kissa där i hörnet i köket.

Den heta veckan och dagarna efter.

 Det var varmt. Så varmt i förra veckan. Hett. Jag jobbade fyra nätter och det fanns inte många minuter för vila eller för att äta. Spolade mina handleder med kallt vatten under kranen så ofta jag fick chansen. När jag hade tid att se ut så var natten vackrare än vanligt. Som att hettan gjorde allt i Technicolor. Luften tycktes vibrera i orange och rosa med turkosa inslag.

Jag drog igen persiennerna i min lägenhet och stängde fönstren för att hålla värmen utanför. Jag drack osötat iste gjort på lady Grey i massor. Jag sov knappt på dagarna. 

Lisa var i Umeå en sväng just innan jag skulle jobba, vi träffades hastigt. Satt i mitt vardagsrum bakom persinnerna då hettan utanför var för stark.

När mina nätter var avklarade kom min pappas ex förbi. Jag mötte henne vid tåget. Vi gick promenader varje dag. Vi var på Västerbottens Museum och vi var på Bildmuseet. Bildmuseet var så svalt. Vi åt hemma hos mig, vindelrökt skinka och fransk potatissallad som jag förberett på morgonen efter sista natten, då jag ville undvika värma upp köket ytterligare när vi skulle äta. 

På söndagen gjorde jag ingenting. På måndagen blev luften sval. Träffade Mari. Fick musli av hennes mamma. Höll i Maris lilla lilla lilla dotter Harriet. 

På tisdagen, igår, träffade jag Marie. Vi satt på bokcafeet. En bil som sopade gatorna åkte fram och tillbaka utanför. Så många gånger. Vi hörde inte vad den andra sa så vi satt tysta när den passerade utanför. Två vackra människor satt i varsitt hörn och jag hoppades att de skulle hitta varann, att de skulle närma sig varann, som i en fånig film en vill se när en är trött och skör. Solen gick i moln och regn föll och något i mig lugnades, jag kände frid. Sa det till Marie och hon hade känt samma. Vi gick in bland böckerna och fortsatte in på Mingus och bläddrade bland skivorna. När vi kom tillbaka till cafeet så hade de båda unga vackra gott och jag tänkte att de nog hookat upp. 

På kvällen bjöd Amez på mat. Hon hade gjort georgiska ostbröd. Vi satt sen nere i hennes odlingslott där hon plockat en kasse full med mangold och rabarber. Vi smakade lite på rabarbern och sen på rabarberbladen. Det var syrligt och vi funderade på varför inte de används till grejer och då googlade jag och det visade sig att rabarberblad är giftiga. Vi kände ingen oro då vi bara tagit en liten tugga.

Imorse hade Jussi kissat på golvet. Jag har ännu inte badat. Ska laga pastasallad som ska räcka till dagarna mellan de fem arbetsnätter som börjar i natt.