Det är nästan så jag tror att jag sover här i soffan. Att kroppen och tanken gav vika en stund. Att jag med ögonen öppna gav mig in i slummern. Skakar till för att bryta kraftlösheten. Klockaradion sätter igång. Kl har blivit 14. Reser mig för att stänga av, ser ut på dagen som aldrig blev ljus och luften tycks smutsig och aprikos. Det blöta i asfalten, den grå snön, glöder av himlens färg.
Slår av klockradion och lägger mig åter i soffan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar