Det klippet var lite för mycket för mig idag.
Nyss, någon timme sen, började jag se Gycklarnas afton. Den finns på SVTplay. Gundrun Brost som badar naken med en massa militärer och sen den större massan som samlas på den klippiga stranden och hennes make, en dansk vitmålad clown som vadar ut i vattnet och bär upp henne och sen bär hennes nakna kropp över stenarna och massan av folk som hånfullt följer efter. Jag fattade faktiskt ingenting. Tror det är Anders Ek som är clownen. Eller pajasen. Han som är dansk. Men jag tror inte Anders Ek är dansk och den danska han pratade fattade jag inget av heller. Fast jag kan inte danska, så om den är fejk eller äkta spelar ingen roll för min förståelse.
En bit in i filmen, då Harriet Andersson dansar ut på en scen efter föreställning på den teater Hasse Ekman just i en pjäs i sin roll i rollen fallit ner död på, fastnar min blick bortom skärmen. Ser på min lilla gran. Adventsgranen på bordet med lindad koppartråd till stam. Pynten blänker så fint. Ligger där och slutar se på filmen och börjar se på de blänkande pynten. Tycker att de röda kottarna är särskilt fina. Blir även liksom rörd av Nötknäpparen som står bredvid- denne skäggige uniformsklädde figur jag köpte på Ica Maxi kl 22:45 för någon vecka sen.
Sätter igång Julie Andrews - Raindrops on roses and whiskers on kittens - säger hon med sin klara röst och musiken drar igång. Så sjunger hon My favorite things och det är så outsägligt vackert. Granen. Blinget i granen. Julie Andrews och den klara rösten och sången som ska jaga bort barnens oro och rädsla får åskovädret som stormar över dem.
Jag kommer inte orka återgå till andra halvan av Gycklarnas afton ikväll. Det får bli imorgon och jag hoppas få sova längre än till kl 5.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar