siameserna, sömnen och jag

När jag somnar ligger den ena under täcket, den andra på täcket. Den ena, hon under täcket, kryper dit med beslutsam nos, hårt slår hon sig fram, sätter små lätta käkar i det som ligger i vägen, det kan vara min rumpa, min mage, min arm. Sen lägger hon sig hårt mot min mage. Ibland får hon som ligger på täcket för sig att jaga det som rör sig under. Ibland förstår hon att det är hennes kompis där under och ska också in. Då blir det fajt, en fajt som gör det omöjligt att somna och risken för rivmärken i pyjamsen hög.

Men när jag vaknar ligger vi alla tre där, varma och med varsin plats. små varma tassar från alla håll, inga fajter, några under natten dit släpade leksaker kanske, annars bara varmt och lugnt. Så är det att vara ensam med katt om natten.