Keira Knightley är flämtande, plutande, hon går så som hon alltid går, i parfymreklam, i kostymdramor, i nutid. Hon har inget moderligt i sig, hon är en liten vacker flicka, tunn och skör. Ingen 1700-tals scandal beauty och it-girl, ingen mor till flera barn, ingen som fick en priviligerad värld att snurra kring sig med charm och intellekt. Ingen som kunnat skapa mode med att bära en svart hatt på ett porträtt.
Åren går i The Dutchess men hösten består. Åren går men barnen växer inte upp, de blir bara fler. Åren går och bara Ralph Fiennes buk blir tyngre. Han har själen i sina ögon. Han gör inte mycket.
Så hettar det till i tantsnusket, i kandelaberskenet, en Keira i särk och knästrumpor med rosa band, hennes unge älskare som tar av sig sina kläder, som sträcker sin kropp så ådrorna över magen och ner mot skrevet syns, sen ådror över underarmar och i tinningar. Den lilla präktigflickaerotiken och Keiras rävpälskantade dress är det mest minnesvärda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar