Jag var tolv och min bror elva. Det var sommar och vi var långt bort från hemma. I huset vi bodde i bodde en annan familj som var två vuxna systrar och deras döttrar. Systrarna hade stora långa hår och stora näsor. De var mycket tjusiga. De hade några Yorkshireterriers och flera katter varav två var siameser. Siameserna var de enda av djuren som brydde sig om oss. De hälsade, klättrade in genom fönstret i lägenheten vi bodde i. De låg i solen och lät sig bli klappade av oss.
Vi såg också den här filmen, Lady och Lufsen. Mammas vän, som jag nu glömt namnet på, hade lånat den av en arbetskamrat. Vi såg den och hoppades alltid att någon av siameserna skulle dyka upp.
Sommaren efter hade en av siameserna dött. Blivit påkörd. Mammas vän hade berättat det, hon berättade också att den nu ensamma siamesen, den som överlevt, hade tjutit om nätterna, skrikit efter, ropat på, sin vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar