Såg den på bio. När jag flyttat tillbaka till umeå igen. Då gick den, någon slags klassikervisning eller något. Snön föll och jag såg alla vyer av umeå jag trott jag flyttat från varje dag. Hade min billiga trasiga vinterjacka. Beige var den. Gick på bio själv. I biosalongen satt en massa kärlekspar. Bara kärlekspar. Inga andra. De höll om varann med huvudena tätt. Jag satte mig längstfram. Filmen började och en gammal man syns. Han gråter och talar om ensamhet, att ensam ska man inte vara. Anita Lindblom dyker också upp. Ensam, vilsen, lång. Följde det unga kärleksparets historia med en klump i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar