The Heiress

Olivia De Havilland är 94 år gammal Hennes syster Joan Fontaine är 93 år( född samma dag som jag, bara 61 år tidigare). De lever men hatar varann. Så är legenden. De har varit avundsjuka på varandras stjärnstatus, den ena hävdar att den andre var favoriserad av deras mor. De är födda i japan av britter.

Men i filmen The Heiress, där är Oliva grå, darrande, skygg och fånig. Med stora ögon, med kärlekslängtan och åtrå. En far som jämför henne med sin strålande vackra mor, ser en tafatt dum ungmö. När Olivia klätt sig fin, i klänning i färgen hennes mor brukade bära, cherryred, säger fadern: But she (mamman) was fair, she dominated the colour.

Men en man dyker upp, montgomery clift, vacker och känslig, öm och åtråvärd. Han förför och uppvaktar och är fattig, vill ha ett hem och har kärlek att ge. Och Olivia är rik med en förmögenhet att vänta.

Fadern blir hårdare, trappan blir mer och mer ödesmättad att bestiga, åtrån blir till kärlek, blir till ömhet, regn och droskor, realistiska romantiska fastrar trixar, väntan på vagnen som inte kommer, sjukdom, hat, hårdhet, död och slutligen hämnd.

Mitt hjärta slog lite snabbare, benen rörde sig rastlöst, en klump av nervositet satte sig i min hals, en klump som inte visste om den skulle bli till gråt eller lugn. Så berörde filmen mig.