Leoparden

De hånglar. De hånglar i en glömd del av palatset. Där dammet lagt sig, glansen falnat. De springer, de gömmer sig, de leker, de fånar sig, de jagar. Och som de hånglar. Hon skrattar hest och ropar hans namn. Han springer efter. Han gömmer sig för henne. En av deras vänner ropar på dem, hans kusin ropar också men hon är kär i honom. De rusar upp för tappor, de ler. Det är åtrå antar jag, förälskelse och åtrå där ny dörrar öppnas, där nya trappor och nya dammiga rum dyker upp.

Sen visas hon upp, dottern till en enkel fånig men företagsam man. Hon visas upp för prinsarna och prinsessorna på balen. Han är stolt som en tupp, hans trötta farbror suckar när han skådar de flickor som inte är henne, något om att giftemål mellan kusiner gjort flickorna till apor, med armar mot träden redo att klättra upp och visa sina röda bakar. En annan gäst säger att många unga män snart kommer följa brorsonens exempel.

Alain Delon. Claudia Cardinale. Burt Lancaster som farbron och huvudperson i filmen av Luchino Visconti. En film där en gammal värld ändras.