julgransfantasier

Leker med tanken att ha gran i år. En äkta julgran. En som luktar, kanske är sne, har glest med grenar. Så var de jämt med pappa och farföräldrarna. De hade riktigt gran och de granarna var sällan de vackraste av granar, alltid något fel, att en sida var den sida som helt tvunget var vänd åt väggen. Men det var det fina med dem, alla små leenden åt dem. Granarna. Pappa har fortfarande äkta gran, men jämtlandsgranar är ena tjusiga rackare när de jämförs med hässelbys.

Mamma har plastgran och haft det de senaste arton åren. Och det har blivit mest julfirande hos mamma för mig, eftersom hon bor här och eftersom jag jobbar nästan varje jul, och därför att mostrar och kusiner kommit upp till oss. I år gör de inte det. Men jag jobbar.

När mamma skaffade plastgranen blev jag besviken och bad om pengar till julpynt så granen kunde gömmas under kulor och glitter i överflöd. Det fick jag och vår gran är en övertäckt en, glittrande sprakande övertäckt en.

Nu drömmer jag om en egen gran, äkta, sne och barrande. Men jag bor smått och fullmöblerat. Jag har siameserna också. De förstör. De är destruktiva varelser. En katt äter gärna snören, eller glitter, sånt som får deras tarmar att slå knut, som gör att de riskerar dö en smärtans död. Ägnat en del av förnatten åt googlande enkla julgranar, men som ser ombonade ut, utan min älskade kitch. Granar ut allt det farliga för siameserna.

Kanske blir det julgran i år . . .. kanske.