Äter den här marsipangrisen nu. Fick den av mamma, alla fick en, signe, agnes, styvfar Peer och mamma köpte en till sig själv. Nu äter jag den. Marsipanen är krispig i ett tunt lager på ytan, nästan seg inuti. Den är söt. Kväljande söt. Mättande söt. Sköljer ner sötman som blir kvar i munnen med te. Stora klunkar te. Huvud och stjärt har jag ätit upp. Nu är det bara en sargad boll kvar, en med bitmärken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar