Ann-Margret, Rain Champagne (Tommy)

sömnbortjagaren

Rastlös. Så klart. Rastlös för att jag sov till elva, för att jag börjar tidig morgon imorgon. För att jag har fyra dars arbete framför mig och nyårsfirande. Rastlös för att jag tonat håret. Rastlös för att Johannes flyttar och snart gör Linda och Karin honom sällskap härifrån. Rastlös för att jag måste sova NU.


Francoise Dorleac på bild jag hittat någonstans.

Rita

Hon började glömma sina repliker. Det gick rykten om att hon drack. Under inspelningen av sin sista film, när hon var lite över femtio år, fick någon bakom kameran säga hennes replik innan hon sa den. annars hade hon inte kommit ihåg.

Rita Hayworth drack inte. Hon hade fått Alzhimers. Hon hade fått det i 40-års åldern. Hon dog av det 1987, omhändertagen av sina döttrar.

nästan rött hår.

Det blev en toning. En fegröd. I vissa ljus guldröd. I andra gulbrun. Ibland syns den inte alls, som om inget gjorts.

långkallingar

Har inga långkalsonger. Har ett par avklippta gamla strumpbyxor. Vet inte om de värmer så värst mycket, men de är vad jag har.

hemvändare

nedanför mig

Nedanför en schimpans skulle det ligga bananskal. Kring en elefant jordnötskal kan jag tänka. Nedanför granen ekorren sitter i rester av kottar. Kring stenen i havet måsarna hänger på musselskal. Där bävern är en massa stock och kvist. Nedanför mig och mitt täcke dvd:filmer på hög.

en vinternatt

På väg hem från Karin. Vi hade lagt pussel. Stirrat på bitar, haft svårt att sluta, slita oss från läggandet. Med kutiga ryggar och ögon på jakt.

Himlen är gråvit. Som vissa vinternätters himlar är. Det är ljust i mörkret.

Johannes

Nu flyttar han. Ut från sin lägenhet och bort härifrån. Imorgon är dagen. Jag var där idag. Hans hem låg i lådor och lysrören i taket var tända. Det luktade avlopp. Jag var tyst. Tänkte bara på att nu flyttar han. Bort. Vi gick på stan. Han pratade på lite men jag ville inget säga, kände hur hela ansiktet tappat sin mask, hur ett leende vore omöjligt. Han åt på Max, bland barn och barnens föräldrar. Jag tittade på när han åt. En stund efter det skildes vi.

att inte ha lov

Saknar jullov. Saknar resandet hem, till mamma och sen till pappa, eller tvärtom. Tre veckor av att hinna träffa sina vänner, de som bodde här, de som kom hit. Fikor på fik man flyttat ifrån. Sova i gästsängen hos föräldrarna. Sen åka hem, dit jag då bodde, i fränsta eller sigtuna. Två jular hade jag det så. Den tredje julen åkte jag upp. Visste inte vart jag skulle men blev kvar här i umeå. Flyttade in hos vännen Anna. Nu jobbar jag som vanligt, jular och nyår. Och är i den stad jag bor.

Les Demoiselles de Rochefort

Roger Vadim hade sett systrarna Catherine Deneuve och Francoise Dorleac uppträda på någon nattklubb eller var det nu var. De hade varit spralliga på scen, när sedan uppträdandet var klart fortsatte Francoise att vara så som hon var på scen medan Catherine slöt sig och blev tyst. Vadim som sökte sex i allt såg sex i Catherines kontraster, de hade en romans, de fick ett barn ihop, och Francoise körde ihjäl sig en dag på franska rivieran 25 år gammal.

Omar och jag

Hade tänkt gå ut ikväll. På en spelning. Winhill/losehill. Men kom inte iväg. Så klart. Luften går ur, fötterna vill dra sig upp under mig. Min kompis förstod, hade räknat med det, för så gör jag jämt. Sluter mig, kryper ihop, tare lungt, äter godis och ser denna bild av ibland så snygga Omar.

Omar Sharif älskade Bridge så mycket att han la av med det, ingen passion skulle få bestämma över hans liv. Men då hade Bridgepassionen bestämt över hans liv, försenat filminspelningar, säkert kostat lika mycket som han vunnit i över trettio år.

Här sitter han i Istanbul. Lägger sina kort.

Han är vacker i Lawrence of Arabia. Han är storögd i Doctor Zhjivago. Han är Barbra Streisands tjusiga hopplösa världsvana man i Funny Girl. På 70-talet hade han åldrats, blivit en gubbe, det gick fort.

om mitt skrivande.

Har haft svårt att skriva, att stava, att lära mig grammatik, finns så mycket jag ännu inte lärt mig. Vet tex inte vad satser är eller knappt vad verb eller subjekt eller konsonanter är. Fick gå i specialgrupper, sitta i en lite grupp och tragla glosor och läsa stortextade böcker på svenska eller engelska. Det pratades om dyslexi men ingen kom fram till något. På högstadiet fick jag en 2+ på en text, det är inget bra betyg, men det stod också att det var det bästa jag dittills skrivit. Jag blev så lycklig, ville läsa den för alla, ville att alla skulle läsa det bästa jag skrivit.

Kan inte stava, men jag skriver ändå, ofta med pekfinger och långfinger, vänster hands långfinger, höger hands pekfinger, på tangentbordet. Det går långsamt och jag är slarvig. Men jag vill skriva. När jag skriver för hand skriver jag oläsligt, med endast stora bokstäver, de spretar och är lutande, runda, kantiga. En vän fick ett vykort från mig, hon satte det på kylen i sin studentkorridor, en av hennes korridorsvänner frågade om hon hade en utvecklingstörd vän efter att ha sett min skrift.

En kärlekshistoria/A Swedish Love Story

Såg den på bio. När jag flyttat tillbaka till umeå igen. Då gick den, någon slags klassikervisning eller något. Snön föll och jag såg alla vyer av umeå jag trott jag flyttat från varje dag. Hade min billiga trasiga vinterjacka. Beige var den. Gick på bio själv. I biosalongen satt en massa kärlekspar. Bara kärlekspar. Inga andra. De höll om varann med huvudena tätt. Jag satte mig längstfram. Filmen började och en gammal man syns. Han gråter och talar om ensamhet, att ensam ska man inte vara. Anita Lindblom dyker också upp. Ensam, vilsen, lång. Följde det unga kärleksparets historia med en klump i magen.

mellandag no2

Sov idag. Efter jobbet. Slutade vid lunch, kom hem, la mig för att vila, somnade. Några drömmar jag knappt minns, några drömmar jag bara anar. Sov till fem. Det är min dag: arbete, sömn och kanske någon dröm.

en kyss

En kyss en gång. Bägges framtänder var stora. De möttes under kyssen, slog mot varann, våra läppar var chanslösa mot våra stora tänder. Den natten sov han bredvid mig. Vacker och gyllene låg han där med slutna ögon och muskler, allt i vila. Vi rörde inte varann mer.

mer rött hår

Rita Hayworth efter natten med Joey, innan hon förstått att han älskar en annan.

rött hår

Vet inte om jag vågar bli rödhårig, om den svåra färgen att bli av med åter ska hamna i mina lockar, i mitt ruffs, i min kaluffs. . . .

miss jones som kitten

hittade en bild av miss jones på hennes uppfödares hemsida, när hon hade ett blomnamn än, det hade de, alla i kullen, varsit blomnamn. Men jag minns inte hennes. Det är hon som är vänd mot kameran, den vars ansikte vi ser.

mellandag no1

Vi satt i bilen och hon som gav oss skjuts hem skrapade rutorna. Vi hade varit på stan, hon med bilen, hennes syster och jag. Vi hade fikat och minglat med hemvändare, vilket hon med bilens syster är. Jag hade fått en kram av en ung man, en vän, som blivit så stilig att jag bara pratade om mig själv i de få meningar vi sa till varann. Så shoppade vi lite och någon timme senare satt vi i bilen och hon skrapade dess rutor.

Dricka

Det godaste att dricka. Virgin Mary. Sen kommer te och julmust.

de lata siameser

De sover nästan jämt. De sover tätt ihop, ibland tätt ihop med mig om natten. De kilar iväg och äter en bit ibland. De kilar iväg och bajsar eller kissar ibland. De undersöker något nytt, något gammal, något spännande. De jagar varann. De ser vad jag gör i köket eller på toa. De hoppat mellan väggar och golv och förstör. De pratar, de ropar. Men som sagt sover de mest.

dagdrömmeri

Idag har jag fantiserat om rött hår mot ett blekt ansikte och svarta kläder.

Idag har jag fantiserat om en man, om pudlar eller små vinthundar, men så ser jag på siameserna sovandes brevid mig och försöker jaga bort tanken på fler djur.

Idag har jag fantiserat om en större lägenhet och vinterns dagsljus.

namnen som inte blev

Först tänkte jag att bloggen skulle heta:

All i wanted to be was a leggy blonde with a pouty mouth

eller

An ageing sex kitten

men jag är än mer osäker på engelska än svenska och ord som sex.

bland rosa täcken

Trött. Som vanligt. Fast mer en vilja att inte göra något. En vilja att bara sitta och drömma. Fått fel på lönen. Inget ob utbetalt, kvällar och helgers. Har black eyed peas i huvudet. Boom Boom Boom. Boom Boom Boom.

gult no2

Gulare blir det.

gult

Det är gult. Luften. Ljuset. Inne och ute. Gult. Som en skymning i Indien, iaf så som jag minns dem. Gula timmar i eftermiddagen. Inte blå som här. Men nu är det ingen skymning. Det är säkert världen som går under.

marsipangrisen

Äter den här marsipangrisen nu. Fick den av mamma, alla fick en, signe, agnes, styvfar Peer och mamma köpte en till sig själv. Nu äter jag den. Marsipanen är krispig i ett tunt lager på ytan, nästan seg inuti. Den är söt. Kväljande söt. Mättande söt. Sköljer ner sötman som blir kvar i munnen med te. Stora klunkar te. Huvud och stjärt har jag ätit upp. Nu är det bara en sargad boll kvar, en med bitmärken.

dagen efter - Juldagen.

Har inte klätt mig idag. Har inte borstat tänderna. Skulle till mamma och en syster. Skulle ha ätit där. Ätit julmat och marsipangris. Men det fanns ingen ork. I natt stapplade jag som en febrig, när jag ställde upp den fallna granen. I morse fanns stapplandes matthet kvar. Nu är det natt igen. Jag har ytterskorna på mig, de varma uggsfejken. För om fötterna fryser jag, resten håller jag varm med täcken och kuddar och siameserna, ja, den vanliga ramsan om värme jag har.

ryssfantasier

Blev så till mig över fantasin om Ryssland som Doctor Zjivago gav. Beställde Krig och fred, fem dvd:er film från det sovjetiska 60-talet. Funderar också på en Russian Blue, en blå katt med päls som sammet. Och massa te, för vodka kommer upp lika fort som den slinker ner.

Julgranen föll

Den föll i natt.I fallet måste den ha tänds för den lös. Om jag vaknade av fallet eller om den fallit och jag vaknade vet jag inte. Men den låg där. Vattnet ut över golvet. Polkagrisar och barr överallt. Hittar fortfarande polkagrisar, den måste ha varit överfull med polkagrisar för jag har svårt att hitta plats åt dem.

Siameserna drog omkull den. Det var bara en tidsfråga. De tittade nyfiket på när jag hukade mig på golvet och torkade upp vattnet. Idag är det två mycket upphetsade siameser som biter i granens grenar, som spinner högt, som med iver tränger sig längre in bland dess kvistar.

Granen ser stökig ut, allt hänger lite snett. Och som den julgransnovis jag är missade jag det med att såga av längst ner på stammen. Det fick jag veta när den var klädd en dag senare. Då suger den upp vattnet bättre, då behåller den barren längre. Vet mer och bättre till nästa år, om granpeppen finns kvar.

jul no2

På väg hem i natten. Öde. En svart himmel. Några få ute och går, någon enstaka bil. Utanför kyrkan förstår jag att där inne finns det folk. Genom obebodda byggda områden.

Jul!

Somnade efter jobbet, vaknade i skymningen. Skyndade iväg med en plastkasse klappar.

I år var vi få. Inga kusiner eller mostrar eller mostrars män. Det var mamma, min styvfar, syster signe, syster agnes hos mormor och morfar. Mormor hade opererat ögat och hade lapp där över. Vi fixade julmaten, vi drack litervis must. Vi delade julklappar med mig som outklädd tomte. Med Agnes sjöng jag, med henne dansade jag midnatt råders tipp tapp. Signe checkade kameran min och sin med sin far. Sen såg vi Karl-Bertil. Morfar tyckte min tröja var snygg. När klockan var åtta åkte vi till mamma i bilar. Där spelade vi det omöjliga hemmagjorda julspelet. Där såg vi Judy Garlandfilmen For me and my Gal.

Det blev ingen pulka i år. Det lockade inte när kusinerna inte var hos oss. Men vi åt massa godis, drack massa te. Nu tinar jag efter promenaden hem i julnatten.