Päls no2

Den här pälsen fick jag också av mormor. Men hon ringde inte, hon kom på det när jag var där och drack kaffe. Den här är äkta, Spetsnutria vilket är sumpbäver vilket mormor tyckte jag kunde låta bli att berätta. Men mormor har krympt och pälsen tyngde henne. Mormor tyckte den klädde mig. Morfar tyckte den klädde mig riktigt bra.

Mormor tog banklån för att köpa den. Det var sent 70-tal och mormor ville unna sig något riktigt fint. Så hon tog ett banklån. För en päls. Expediten sa: Nu var din man snäll. Mormor log och sa att det var han. Det här var under de 30 år mormor och morfar bodde i Stockholm.

Jag bar den de första isande kalla dagar/veckor, då snön yrde och la sig tjock på marken i november 2008, jag pulsade genom drivor varm av pälsen, sen har den hängt i garderoben orörd.