När vi kom upp ur magasinet var det mörkt ute, kanske var det det redan när vi gick ner.
Sen gick vi under lågt tak i humanisthuset en stund för att fortsätta i rymliga universum.
Vi satte oss efter att ha köpt godis, han glass, i en kiosk, vi sa fula ord. Jag började, han drog det till en obscen spets. Efter de fula orden fortsatte vi med murmansk, sibirien och nordnorska drömmar. Om grånade hus av snickarglädje, om karghet.
Så släcktes lamporna. Vi satt kvar i mörkret. Vi kollade om jag passade i peekabo, Veronica Lakes blonda lockar ner över halva ansiktet. Vi skildes åt. Klockan var då strax före 17:00.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar