kiruna i fredags

Efter sex timmars resande hörde jag att kvällens föreställning var inställd. Det var en timme kvar till Kiruna då. Så den kvällen kom jag av mig. Visste inte vart att gå. Men gick gjorde jag. Upp och ner för gatorna, pulsade i snön, kom till cafét safari som stängde, kom till träkyrkan som var stängd, pulsade vidare, lite vilsen, lite modlös, såg ett vackert hus, ett hus jag såg framför mig hur herrefolk bebott, hur de druckit punch på verandan, hur de haft pigor i söta kläder, hur de likt kolinisatörer tagit med sig andan av stockholm, av klass och rang, med sig upp i lappmarken. Hur de suttit där med en önskan att vara någon annanstans. Men huset var krematoriet, inget hem för forna tiders översittare.

Och jag pulsade vidare.