De spelade piano båda två, de var konsertpianister, Georg Rydeberg och Viveca Lindfors. Han hade slutat och hon återvänder. Och jag tror de minns sin kärlekshistoria som börjat i södra frankrike, eller om det var Italien. Då var de lyckliga, men något gick ju fel, och hon återvänder framgångsrik, nä, hon kanske inte spelade piano, hon . . , hon . . jag minns inte nu.
Men hon återvänder med sin rika arvsfaster eller moster, spelad av Harriet Bosse, och jag tror Bosse har en vit tjock peruk. Bosse var femton år tidigare stor teaterstjärna, hennes kropp tjusade en mycket yngre Edvin Adolphson som hade allt det unga mod det krävs att gifta sig med Strindbergs sista hustru. Men här får Harriet spela en kvinna i sin egen ålder.
Men Nu återvänder de och sthlm är grått, så grått det kan bli med nakna svarta träd och grå dimma och murar och andra världskrigets mörker. Och Viveca är nedtonad och fotriktig och med de svullna läpparna. Och George sitter hukad över flygen med ångest. Han spelar inte längre, han sköt med pistol och åtrå blev hat eller misslyckande eller hur det var. Minns ju inte nu.
Så finns unge vackre Alf Kjellin med, han kom senare att regissera avsnitt av Dynastin. Men här är han ung man, här spelar han ett ungt löfte som tar lektioner av Georg och inleder en kärleksrelation med Viveca.
Och någon ska spela Appassionata i en kyrka. Och om det slutar i tragik eller försoning minns jag inte. Men Georg och Viveca hade en kärlekshistoria på riktigt, de spelade i filmer i hop, de gifte sig inte, han kanske var gift eller så var det hon. Men det var tydligen passion. Och sen åkte hon till Hollywood och kom sällan hem, men kanske var deras historia slut redan innan dess.
Men många år senare, då hon var huvudgästen i här är ditt liv var han också med, men han, har jag hört, trodde det handlade om honom, inte om henne. Sen dog Georg, han låg död och ruttnade i sitt hem innan de fann honom.
Hur nu filmen var, det lilla jag minns, så var den iaf från år 1944.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar