Något med solen idag, den som sken in i det rummet, fick mig att minnas ett ögonblick från våren. Det var nog än vinter, men den del av vintern då jag tror våren ligger runt hörnet, då vatten droppar i solen som skiner allt längre om dagarna, sånna dar som bryts av kyla och gråa snöfall och ett tunt lager över halaste isen.
Men i det rummet var jag en sådan dag, en sådan dag om vintern så nära våren. Solen sken in och eftermiddagen var tyst. Det var väntan i det rummet, en väntan på en boende. Detta var på mitt jobb. Och något i mig var skört, kanske var det våren i mig. Så kom den här låten från den boendes cd. Och ögonblicket kom. Ett ögonblick av eftermiddagssol, damm, tystnad, väntan, skörhet och några lättsamma sorgsna toner. Det var allt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar