Det blev så mörkt. Gick för att möta en vän, vi skulle på ett kyrkcafé. Min mamma skulle sjunga i kören. Men när jag gick för att möta min vän var allt så mörkt så mörkt så mörkt. Även i gatlycktornas sken. Jag ville skisa. Men att kisa hjälpte inget. Utan jag stretad på. Genade över område avstängd pga av byggarbete, genade för att omvägen hade blivit för lång. Så i mörkret kände jag mig fram, tände mobilen och lät dess sken visa vägen för mina fötter.
Det fanns ett litet litet litet loppisbord i kyrkan. Jag såg två pussel som mamma köpte, som vi sen la, som var svårare än vi trott. Jag köpte två tavlor, en ålderstrappa för kvinnor, en för män. Nu hänger de utan precision på min vägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar