Ser den ibland. De pratar som musik, de viskar nästan, de flämtar, de säger vackra meningar fyllda av åtrå, avsky, kärlek. Det är gammal kärlek som gått fel, det är hämnd. En flykt från varann till Argentina och Buenos Aires. Så möts de igen. Och döden kommer till dem, men först rädslan, efter döden svek och makt. Och återuppstånden från de döda en än större hämnd. Och så innan det den berömda stripteasen. I sluten mullrar musiken mörk och skuggorna är långa och lugnet bryts av persienner som vinklas och en käpp med en kniv och ett pistolskott innan stråkarna och fanfaren pumpar på.
Rörigt, vackert och något jag ser om och om igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar