En dag i sommras, en förmiddag kanske, på väg till jobbet, solen sken och en gammal man med en saluki stod i parken jag genar genom. Salukins svarta päls blänkte, svansen var som en fana, den sträckte sin långa nos mot en gren i ett träd. Så vände den sig mot mig. Allt går i ultrarapid i det här minnet, det gjorde det säkert inte i verkligheten, men den effekten hade salukin molle på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar