västerbotten

Först flyttade en god vän till sthlm. Sen började en annan prata om sin ståndande flytt till sthlm. Och vetskapen om en tredjes flytt efter sommaren till sthlm. Så kom släkten från sthlm upp under helgen som var. De ökade min längtan dit. Flytta ner till dom. Till gamla hus, till miljonområden, till tunnelbanor och sl. Till något annat.

Att ändå kunna säga att jag kommit någonstans. Iaf geografiskt, om endast det.

Men mormor, hon pratade om sin mormor. Mormor är från Fredrika. Det ligger här i västerbotten. Morfar är från Vargträsk, också här i västerbotten, men så nära en plats dit sommaren nästan aldrig kommer, bara som några kvava heta dar. De flyttade till sthlm de med. Bodde där i trettio år. Sen kom de tillbaka, till sin hembygd, eller till Umeå tio-tolv mil från sin hembygd. Fast mormor hade gärna stannat där nere där folk klär sig fint.

Men när mormor pratade om sin mormor kände jag samhörighet med västerbotten. Här är jag uppvuxen. Här har mormor växt upp. Mormors mor och mormors mormor. Morfars far kom hit från söder någonstans. Morfars mor vet jag inte. Än.

Så jag slits. Min fåfänga önskan att säga att jag kom någonstans, iaf om än bara geografiskt. Och det fina i att veta att här fanns mormors mormor Charlotta och här finns jag.