Fanns ingen sömn denna natt heller. Minns hur jag som barn var stissig om nätterna, hur mamma fick försöka få annars så lugna mig att komma ner i varv. Så känns det nu. Förutom att då var jag även mörkrädd. Såg alltid spöken och skrek med min gällaste stämma när jag sprang genom lägenheten. Först gick jag genom mörkret, sen såg jag spökena, då högg paniken fast, först krampande tyst, benen som rörde sig fortare, sen skriket, det bara kom. Allt det hann mitt kortbenta barn jag i vår lilla fyra på ålidhem. Eller var det en trea?
Inatt kom ett sms. En vän, hon kunde inte heller sova. Så var natten för fler än mig. Men hon hade jobb som väntande, jag har söndag idag och måndag på fredag. Då drar en arbetshelg igång.
Siameserna jagade varann så väggarna skallrade. De hade också en natt utan ro, men full av lek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar