fredag 28 januari 2011

En skådespelerska och två salukis

Vi gick i skogen. Snön föll från träden. Snöraset hördes när det slog mot grangrenarna på vägen ner.. Men molle, den svart och tan-färgad salukin, hörde inte och fick snö på sin bak.

Jag höll Eddie i koppel. Eddie är nästan valp. Ullig päls kvar på halsen och på magen. Eddie gick med mig lite bakom. Eddie ville gå om, hans huvud pendlade bakom skådespelerskans bak för att se vad molle höll på med.

De släpptes lösa i skogen. De sprang så glatt. De sprang så fort. Jag blundade och höll andan när de passerade mig. Varje gång var jag rädd att de skulle rusa över mig. Varje gång de försann utom synhåll var jag rädd att de skulle komma tillbaka med en liten toypudel i käftarna, eller en reflexväst dagisbarn har, eller en mössa från en stackars liten tant. Men inget sådant hände.

När de skulle kopplas lockade skådespelerskan med godis. Eddie som är ovan kom glatt. Molle stod och såg på oss. Man såg hur han tänkte att godis är gott. Men också, jag vill inte bli kopplad och det blir jag om jag kommer. Så tror jag iaf att han tänkte.

Sen drack jag te och skådespelerskan espresso. Eddie la sig i en röd soffa och blev ompysslad av oss och våra smekande händer. Molle kröp upp i Skådespelerskans brors säng, där låg molle, där låg brodern, i hood och med datorn i knät.

Allt var fint. Så fint som en ledig dag kan vara.









Inga kommentarer:

Skicka en kommentar