dagdrömmeri, om lycka och siames och afghan

Har rouge på mina kinder igen. Att se mitt ansikte med dit målade rosor var som att se något man glömt men minns i den stunden, tänkte: just det, det var så här det var.

Och afghanen. JAg tänker på de än. En syn, en fantasi, en dagdröm. Nyvaken i sängen, solgula trosor och en pudrig t-shirt, en tidning, benen halvt böjda, halvt isär. En siames i famnen, en tekopp, en afghanhund platt bredvid. Leenden och morgonsol. Ruffsigt hår och väggar och närhet som i en 60-talsfilm, en då filmarna utforskade sätt att ta på varann, sätt andra än den stora finalkyssen.