min hundrakronorssoffa.

Min soffa som var kärlek vid första ögonkastet. Den dör sakta. Siameserna dödar den. Det var en ytlig kärlek, det var kärlek till glansen i tyget, de små guldtrådarna i sicksacksväv. Den strålade. Men när glansen falnar av riviga siamesklor dör min kärlek. Samtidigt tappar den spänsten och stålfjädrar känns i stjärten. Så nu drömmer jag om en annan. Kanske om den här i vitt.