Cary Grant och hans män är flygare. de lever för att flyga. De lever fattigt för att flyga. Nere i Sydamerika, bland höga berg, stormar och tropik. De gråter inte, de vet att döden väntar dem, så när någon dör, störtar, infinner sig en allvarsamhet, en tyngd, men en skål och festen fortsätter.
Och har någon misskött sig, visat någon slag feg mänsklighet, så att någon annan dog, då straffas han med tystnad och de farligaste flygturerna. Tills han bevisar sitt mod, tills han är beredd att offras sitt liv. Då bjuds han på ett glas.
När de är döende, får de en cigg, de håller ett litet tal, typ: take care of him, he´s allright. Sen dör de. Och livet fortsätter för de andra.
De stappra kvinnorna får en tuff lektion i att älska så som grabbarna älskar varann, beredda på att döden när helst den tar deras älskare ifrån livet.
Och regnet faller och snön viner, blixtar och dunder, dimma och modellplan i modellandskap, det stänker alltid vatten när planen landar, som en våg sköljs över. Ibland är det äkta vara som virvlar runt bland molnen. Och bara flygturer där det är som farligast att flyga.
Så gör män. Så lärs kvinnor att män gör. gillat eller stick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar