Schnyggt!

I det andra programmet med Nils Petter Sundgren dyker hennes hår upp. Snyggt som tusan. Finaste färgen. Finaste klippet. Finaste volymen. Lois Chiles. Något annat snyggt dyker upp. Vi ser en tevestudio anno 1982, Vi ser en lite orkester som spelar jazz, vi ser en studiopublik på en liten läktare. Kameran höjs, glider över det lilla bandet, glider över läktaren, glider över ett studiogolv mot ett oansenligt hörn. Där, mellan ett draperi och en vägg stegar Goldie Hawn fram. Hon vandrar över golvet. Det tar tid. Hon kommer upp bakom läktaren, kommer jämsides med orkestern, en applåd, upp på en låg scen, kramas med Nils Petter.