månen.

Är det du som hållt mig vaken om natten, tänkte jag på vägen hem när jag såg månen. Är det du som väckt min rastlöshet, fått mig att ösa ur blogginlägg av texter utan nerv eller själ. Är det du som jagar bort närheten till mig. Är det du som gör mig tvär och plump mot vänner jag älskar, mot vänner som behöver stöd och inte en löjligt viftande pekfinger eller en fräsande motvallsdonna när de säger det man sagt, när de hört och tänkt kring en. Är det du måne? Eller är det jag?

ps. hoppas det är du måne.