Ofta är himlen molnig med en sol bakom. Allt ligger i dis. I krig ryker svarta eldar, närbilder och röster av panik, av mental dimma och virrvarv när döden huggt till. Fade out to black. Sen tillbaka in i striden.
Det finns björkar i massor. Kala björkstammar, en efter en efter en. Ofta snö som viner, vinterdimma, fåglar som kvittrar över snön, kråkor som kraxar i skymningen. Knarrande under skor. Andedräkt synlig. Men det finns vår med knoppar, ett annat fågelkvitter, vindens brus, syrener i allé. Och höst. Fukt, löv, åter dimma, droppar av regn.
Han har utmanat sin frus älskare till duell. Han inser det dumma i det. Han älskar inte sin fru, han kan inte skjuta, han frågar hur man avlossar ett skott. Han pulsar mot sin motståndare med pistolen i amatörens skraja grepp. Han vinner mot den virile officeren. Förtvivlan och död gör intåg i hans liv.
Hon är på sin första bal. Ingen bjuder upp och hoppet byts mot förtvivlan. Men så kommer en, en som bjuder upp. Hennes ögon, hennes läppar, hennes hud darrar. In i dansens virvlar, sjalar flammar röda förbi, solfädrar viftas svarta, kristallkronorna skimmrar bländande.
Och på det nätter av månsken genom trädens löv, mellan stammar, över floder och deltan, från ovan, från under. blått och svart och vitt i mörkret.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar