rosenträdgårn

När jag flyttade hit, till denna lägnehet, i augusti blir det två år sen, peppade mina vänner mig på den stora uteplatsen. Men uteplatsen, liksom balkongen i förra hemmet, gav mig bara prestationsångest. Jag har inte haft någon ritkig längtan till varken balkonger eller sol. Som liten tyckte jag franska balkonger var finast, stora dörrar mot en galler bara, sen fladrande ljusa gardiner på det.

Men förra sommaren köpte jag en dahlia. Lite fler blommor också, många av dem fick jag av mamma, stod på min uteplats, mest för syns skull och mindre för mitt intresse. Men dahlian blommade från den dagen den kom i min ägo, tidig juni tror jag det var, till den frös ihjäl i oktober.

I år har jag drömt om rosor. Har tre nu, en döende, en jag fick av mamma som i sin tur fått ett av mormors felköp, en krukros jag köpt på en blomsterbutik. Den lilla krukrosen är så klart den enda som blommar, och som det känns nu den enda jag kommer få att blomma. Mina gröna fingrar är inte särsklit gröna.