dimma

sov inte mycket i natt, vred och vände mig, sen har inget funkat, slintit med orden, inte vetat vad jag sagt, svettats, haft en grumlig känsla. Nu stirrar jag bara och ljuset studsar mot huset mittemot och in hos mig, det är alldeles vitt och starkt.

Tänker på syrenerna i kylen, de jag skulle pröva att kandera, men nu har de legat där sen i lördags.

Hade sidentopp idag. Det var vad min trötta hjärna valde klockan 06:00 imorse. Den fick hänga på galge medans jag jobbade i arbetskläderna. Med den prydligt instoppad i jeansen, men en varm kofta över trevade jag mig mot stan när arbetet var över. Såg en flamma från förr på en uteservering. Såg att han såg mig. Hoppades mina bröst rörde sig lagom under sidenet, hoppades att det fanns volym på håret, hoppades jag inte catwalkade fram mekaniskt. Han såg så liten ut, späd, så ung. Vi hälsade inte.