en artonåring

en av mina systrar fyllde arton idag. det firades inte stort, vi firar nog inget stort i våran familj, det sitter som inte i oss. men vi åt tårta, vi åt mat, vi löste melodikrysset, vi såg regnet genom fönstret och frös. jag frös i alla fall. fönstren hölls på glänt för att suga ut dålig luft som fick mamma att hosta. fick låna en hood och en filt.

när dagens artonåring föddes hade hon svart hår, håret växte även svart på hennes lilla rygg och hon hade en sur uppsyn med mörka ögon och bekymrad panna. Idag är hon blond och ljuv, ler och tindar. hon dansar vilket kanske är anledningen till hennes beskymmersfria uppenbarelse. allt det dära fysiska, med träning och sånt, skapar säkert ett sunt sinne.

på väg till firandet, gick jag över en väg, en buss passerade och jag blev plötsligt medveten om mig själv. jag posade. jag vred på huvudet, särade lite på läpparna, gjorde medvetna rörelser, som farrah i charlies angels introt, eller de andra änglarna. när jag insåg min medvetenhet, blev jag lite generad, lite road och nog ganska pepp på att fortsätta posa in real life.