Så kom högstadiet. Under någon lektion lästes en novell, eller om det var ett kapitel ur en roman, minns inte vad alls, minns bara att det beskrevs hur Veronica Lake, på en film duk i ett ruinernas London, satt på en säng i en herr pyjamas.
Jag lärde mig mer under åren som gick. Filmen som hade den svenska titeln Farlig som synden hette i orginal I married a witch. Jag lärde mig om miss lake och hennes korta karriär. Om den blonda hårmanen, om luggen som föll framför det ena ögat, om hur hon bytte frisyr och stjärnan dalade. Om alkhol och skandalen när hon upptäcktes jobba som barvärdinna på en sylta i New York tio år efter att ha varit en av de största. Jag lärde mig att hon var kort, lite över 1,50 m. Jag försökte förstå vad hon dog av ca 50 år gammal, ingen visste riktigt när hon var född, om det var 1919 eller 1922, men dog gjorde hon tidigt 70-tal.
började se hennes filmer, köpte de som gick att köpa. Det är bara något år sen det startade. Nu äger jag alla de filmer som finns utgivna i sverige. Men I married a witch, den fanns inte.
Men en natt, en natt då jag jobbade, då hittade jag den. Dyr, dyrare än vad jag då hade riktigt råd med. ja, ingen galen summa, men kanske 300kr, och det för en film jag inte sett. Men jag köpte den. Min puls slog. Och jag väntade i dagar. I veckor. Så kom den efter en väntan som gått över i besvikelse över att jag nog aldrig skulle få se den.
Om den var bra? Jo, jag älskade den, jag såg om den dagen efter, jag såg den igen med mina systrar, med vänner, sen igen själv. Den är bara en vanlig charmig komedi, typisk för sin tid, men i mina ögon så underbar och anledningen till att jag redan år innan jag sett den sovit i herrpyjamas, allt för att jag hört, läst att hon, veronica lake, hade en på sig i I married a witch.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar