Träffade en gammal vän idag. Förr var vi nära. Vi drack vin ihop via telefon, hon i sin stad jag i min. Vissa låtar förknippar jag med henne och blundar jag kan jag se henne dansa om jag vill.
Men åren går och livet kommer mellan vänskaper och man glider ifrån varann. Nu hade jag nått det stadiet, andra kanske inte gör det, där jag vill vara lyckligt lyckad, leende och på topp när vi träffas, även om inte verkligheten är så. Men det gick inte, hade jag försökt hade jag varit Linje lustas Blanche, så genomskinlig, så än mer ömklig.
Så jag och min vän fick ett ärligt möte. Jag satt där med min illa målade mask och lät mig själv skina igenom.
Känner mig som mest ensam när jag koppeltränar katterna. Kanske för att de blir så rädd. att det är så onaturlig för en katt att gå i koppel, eller för att jag sitter där med mina husdjur på uteplatsen fullt synlig och bara tittar på dem. Ja, jag vet inte, men jag fortsätter träna dem, tänker att de, om de lär sig, kommer tycka om att få vara ute ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar