drömmar

Är nog ganska lättlurad, men jag lägger dyra pengar på parfymer, och just att de är dyra får mig att känna mig bättre. Det är inte bara doften som blir en del utav mig, utan det är allt kring doften, så som jag skulle vilja passa i chanel no. 5 för att Marilyn sov i några droppar av den, för att catherine Denueve varit dess ansikte, för Nicole Kidman i den tjusigaste reklamen ever, för att den funnits i evigheter.

Men jag använder andra, de jag trivs i, vissa får huvudvärk av dem, andra astmattacker, men man kan nog känna parfymen ett tag efter att jag lämnat rummet.

Började sent, trodde det var subtila dofter jag skulle ha, det funkade inte, och en dag, en mellanlandning i frankfurt, efter två månader i Indien, föll jag för och hittade hem till parfymerna. Xtrem girl hette den. Paco Rabanne. Den finns inte längre och fanns aldrig i sverige, vilket bara fick mig att känna mig än mer märkvärdig. Och den luktade som polkagrisar och blommor och det gick ett pirr genom mig när jag kände den på mig, i mitt hår, på mina kläder, i min kudde.

Som sagt jag är lättlurad, jag tror parfymerna jag bär säger något om mig, jag tror flaskan de är i, kartongen den ligger i, reklamen kring den, har med mig att göra, säger något om mig. Jag vill inte ha det på något annat sätt för det är så enkelt att för en stund bli något annat, en mer raffinerad version av mig själv med ett antal sprut ur en vacker flaska.

utekvälln´

Hade pratat löst om att gå ut med en vän ikväll, vågade inte lova något för den senaste tiden har jag bangat, tänkt att hemma är bäst

Men idag ville jag överaska mig själv och ta mig ut.

Jag höll peppen uppe, trots trött kväll på jobbet, och en kvart innan jag slutat sms:ar jag min vän. Hon var inte pepp, hon åt muffins.

På vägen hem tänkte jag att det var lite rätt åt mig, alla de gånger jag bangat, valt hemmet istället, lämnat mina vänner åt sin partypepp i ensamhet.

Tänkt också där på hemvägen att det jag kände mig mest snuvad på var att få klä mig fint, dra sotet några extra varv kring ögonen, smeta läppglans friskt över munnen och lite till, ha små kläder som glittrar, och vingla fram på klackarna med tunna bara ben.

Så nu sitter jag hemma, uppklädd, för uppklädd gjorde jag mig, uppsminkad, för uppsminkad gjorde jag mig också.

Nä, nu ska jag dra på mig pyjamasen, dags att sova tror jag.

skönhetsvården

Vad gör mig snygg?

Sömn
Rouge
Concealer
Mjukt ljus
Oskärpa
Brun utan sol
Alkohol (i betraktare, i mig får det motsatt effekt och det trötta slitna jaget tränger upp på ytan)
Nervositet (i lagoma doser, men ett visst mått av nervositet verkar klä mig)
Häng med vänner som gillar mig(vilket på sätt och vis är en motsats till nervositeten)
Mat i magen
Eau de parfum
Fett hår (ja, jag förstår inte, men män ler mot mig när håret hänger tungt i stripor, men det kanske är av ömkan)
m.m.

karamellerna

Försöker suga på karamellarna jag köpt, men jag tuggar sönder dem. Glömmer mig och så hör jag dem krasa i min mun.

Så jag tuggar de hårda, visst, det kan vara bättre för tänderna att snabbt få i sig sockret än att sakta dra ut på det. Men jag köpte hårda för jag ville ha dem länge.

Kanske tuggar jag dem för att det är mat jag borde äta istället, kanske är jag hungrig. Kanske finns stress i mig, ligger där och pyr och får mig att skynda på. Kanske är jag bara avvand de hård, de finns knappt längre, inte i alla affärer. Varför försvann de?

ränder

Randig tandkräm, har fått det förklarat för mig, men tycker ändå det är så coolt! Fick imorse nästan samma känsla som jag fick som barn när vi hade vår första randiga tankräm. Då blev det någon grej med den, mamma laddade oss, mig och min bror, inför första tuben, det var iaf stor pepp och ränderna blev till små myter. Varför är inte fler saker på tub randiga?

Tyra Olivia Palermo

Har upptäckt ett lite bitchigt drag hos mig, det gör mig lite förvånad varje gång jag börjar säga emot, och jag känner mig ofta dum och pinsam efteråt. Nåja. Nu har jag hittat tröst i Olivia Palemos gestalt. Stel och kaxig har hon gjort mig hooked på the city. Hon travar omkring, alltid lite overthetopstylad, har medioker koll och bitchar så fort hon känner sig hotad.

Och så känner jag mig, ja fast utan hennes hår, utan hennes hy, utan hennes jobb och utan hennes kläder, men typ så. Stel. Fel. Kaxig vid fel tillfälle.

Men min siames Tyra, igår såg jag sådana likheter mellan Olivia och Tyra. Det nätta huvudet på en smal hals med stela uppdragna axlar. Kanske får Tyra heta Tyra Olivia Palermo från och med nu. Den andra katten har ju redan ett långt namn - Miss Jones Chanel

kl 02:19

Detta ljus! Natt med ljusnande molnfri himmel. Nu är det dags att släta till de skrynkliga lakanen, dags att ruska om täckena, dags att trä på sig ögonbindeln sluta ögonen stänga ute ljuset och sova

Blanche

Idag var jag kanske extra bräcklig. Märkte det när jag försökte täcka de mörka ringarna. Jag såg concealern istället, såg dess tjocka lager, såg det blåsvarta under. Såg hur allt låg i porerna, såg min mask och den såg farlig transparant ut.

Träffade en gammal vän idag. Förr var vi nära. Vi drack vin ihop via telefon, hon i sin stad jag i min. Vissa låtar förknippar jag med henne och blundar jag kan jag se henne dansa om jag vill.

Men åren går och livet kommer mellan vänskaper och man glider ifrån varann. Nu hade jag nått det stadiet, andra kanske inte gör det, där jag vill vara lyckligt lyckad, leende och på topp när vi träffas, även om inte verkligheten är så. Men det gick inte, hade jag försökt hade jag varit Linje lustas Blanche, så genomskinlig, så än mer ömklig.

Så jag och min vän fick ett ärligt möte. Jag satt där med min illa målade mask och lät mig själv skina igenom.

Känner mig som mest ensam när jag koppeltränar katterna. Kanske för att de blir så rädd. att det är så onaturlig för en katt att gå i koppel, eller för att jag sitter där med mina husdjur på uteplatsen fullt synlig och bara tittar på dem. Ja, jag vet inte, men jag fortsätter träna dem, tänker att de, om de lär sig, kommer tycka om att få vara ute ibland.

english breakfast

Dessa mängder te jag dricker. Morgon middag kväll och däremellan. Börjar med starkt english breakfast, slutar med grönt earl grey. Varje dag. Jag gillar enkla beska teer. Om jag dricker annt te så är det med mina systrar, för när vi umgås dricker vi te. Om vi ser film, om vi sitter och pratar, om vi löser melodikrysset så dricker vi te.

När jag var barn drack jag med mjölk. Men en sommar i docksta, mormor och morfars stuga ligger där, fanns ingen mjölk. Då satt jag och speglade mig i teet i den mörka koppen. Tillbaka i stan och tillbaka till mjölken behövde jag ingen mjölk längre. Det gick inte ens med mjölk.

Mina tänder blir gula, som en härdad rökares gaddar i min bleka nuna. Ibland dricker jag bara grönt eller rött för att få bort det gula men så kommer saknaden och jag bälgar åter i mig svart te.

en promenad

Ville fånga hur skogens skuggor känns mot huden. Eller fåglars sång samtidigt som solen skiner en i ögonen. Idag är jag ordfattig och överfull av naturbilder, det får bli en ände på det nu.

vattning

idag fick jag en il av sommar, det kändes i magen. Jag vattnade i mina krukor här ute, och när vattnet blötte upp det torra solvarma kom den doft som gav mig sommarkänslan.

nattsudd m.m.

Igår var jag med min vän Lotta. Vi har kännt varann sen vi var tolv år. En av de mest slitstarka vänskaper jag har.

Vi träffades efter fem på eftermiddagen, nere på stan. Hon hjälpte mig hem med krukan jag köpt, hemma hos mig såg vi på bilderna i franska vogue, vi bråkade, vi delade på en cigarill, vi drack te, vi åt salta patroner, vi fotade oss, vi lyssnade på Michael Jackson, vi såg slutscenen i Moderna tider. Sen följde jag henne nästan hem. Efter att ha sagt hej då och gått hem igen genom den ljusa natten var jag tvungen att ta fram kameran och försöka fånga grönskan och ljuset.

Idag hittar jag små glitterstänk från Lottas T-shirt i min soffa och på min matta.

Kruksläp

Blev tipsad om en blomsterhandel en liten bit från centrum, trodde mig veta var den låg, men de visste jag inte, fast helt fel hade jag inte heller. Kom dit, efter en trevande liten promenad för någon dag sedan. Det var bland det finaste jag sett, eller nej, men stället gjorde mig glad. Köpte en kruka, en stor en.

Idag var jag dit igen, behöver krukor, när nog fortfarande drömmen om en prunkande rosenträdgård här på uteplatsen.

Vet inte vad som gör butiken så fin, om det är att den brer ut sig på gatan, att det dyker upp oanade ytor bakom stålvagnar med blommor, och så klart nämnda blommor gör ju sitt till. Man rör sig mellan ute och inne, under tak ömsom bar himmel, allt flyter samman. Mycket fint.

see through

I mitt BH-lösa liv är det ofta see through. Ibland avsiktligt, ibland av lättja. Jag kan tycka det är lika fint som pinsamt ibland. Vissa bilder bjuder på för mycket. Men med åren blir mina blusar, klänningar, toppar allt mer transparanta, lösa och transparanta. Har börjat tycka det är fint.

Men så dyker minnet av Anne Wibble upp. Hon var borgerlig finansminsiter på 90-talet och i en personlig interviu berättade hon om sina see through-blusar, de hon hade på sig när hon skulle vara sexig för sin man. Sen gjorde någon narr av henne, för hon var inte någon klassisk skönhet, hon var ett rejält medelålders fruntimmer med aningens elegans. Grått hår i en frisyr från sent 70-tal och med en markant näsa.

Med det minnet i mina tankar försvinner ibland peppen på see through, för inte har jag på mig dessa genomskinliga tyger för att bli lika löjlig som narren tyckte anne wibble var.

Attis hundbok

fick den här boken av faster Atti. Hon är pappas faster och heter Astrid. Hon var lärarinna och enligt ett inklistrat blad hade klassen hon var fröken i fått boken.

Men sen fick jag boken, många år senare. Jag älskade hundar, husdjur överhuvutaget, jag älskade att teckna när jag var barn. Kanske därför fick jag boken under ett av våra besök i hennes lägenhet i Hässelby. Men ung och dum som det barn jag var så tyckte jag den var tråkig. Hade velat få en bok med foton, inte denna gamla gamla bok.

Men tillslut tog jag boken till mig, den blev en inspiration i tecknandet. Särkilt pudlarna. Tyckte pudlarna var så fina i sina siluetter och jag fick till nästan lika fina tyckte jag.

Nu är jag vuxen, tecknar inte lika mycket, tecknar inte av bilder när jag väl teckna,r men det en av de finaste böcker jag äger

doris & rock

Dessa två, Doris Day och Rock Hudson, är ett av mina favorit filmpar. Tre filmer gjorde de ihop, två så roliga och romantiska att jag log fånig i någon dag och tyckte livet var så lätt, så lätt. Den tredje är också bra, bara inte lika bra.

Rock gav Doris sexapeal. Doris gav Rock, ja inte vet jag, men full av charm är hon, och rolig också. Doris lever, har tydligen mycket hundar, men hon visar sig inte offentligt, lever tillbakadraget. Rock är död sen många många år. Han var en av de första kända som dog i ADIS.

Och jag gillar dem som par, hon omgiven av någon präktighets myt, en duktig flicka med leende, fräknar och älvbäcksklar stämma. Han muskulös, manlig, nästan lika klar stämma som hon- fast inte inom sången, och bög. Han levde sitt kärleksliv i hemlighet och det kom fram i och med hans tragiska död.

Och det gör dem så vackra! Hans inneboende hemlighet, hennes käckhet och de två ihop. Jag tror på dem när jag ser dem. När han håller om henne en kall bilfärd och hon sluter sig intill honom. Det är så fint och leende ser jag på.

rosenträdgårn

När jag flyttade hit, till denna lägnehet, i augusti blir det två år sen, peppade mina vänner mig på den stora uteplatsen. Men uteplatsen, liksom balkongen i förra hemmet, gav mig bara prestationsångest. Jag har inte haft någon ritkig längtan till varken balkonger eller sol. Som liten tyckte jag franska balkonger var finast, stora dörrar mot en galler bara, sen fladrande ljusa gardiner på det.

Men förra sommaren köpte jag en dahlia. Lite fler blommor också, många av dem fick jag av mamma, stod på min uteplats, mest för syns skull och mindre för mitt intresse. Men dahlian blommade från den dagen den kom i min ägo, tidig juni tror jag det var, till den frös ihjäl i oktober.

I år har jag drömt om rosor. Har tre nu, en döende, en jag fick av mamma som i sin tur fått ett av mormors felköp, en krukros jag köpt på en blomsterbutik. Den lilla krukrosen är så klart den enda som blommar, och som det känns nu den enda jag kommer få att blomma. Mina gröna fingrar är inte särsklit gröna.