Det är sommar nu. Min finlandsvitaros knoppas. Den andra rosen kämpar som den gjort i många år. Den skulle nog blomma rosa om den någonsin blommade. Den fick en större kruka förra året. Den största krukan. Tänkte att nu tar den fart. Den tredje rosen tycks död. Fyra taggiga pinnar som spretar upp ur gjorden. Lila bladknoppar som skrumpnat ihop.
Hyresvärden högg ner häcken. De gör så kanske vart tredje år. Nu ligger min uteplats blottad, nära vägen utan skydd från de passerandes blickar. Ingen häck jag kan lägga mig platt på mage bakom och lapa sol i bikinin. Ibland sitter jag lutad mot träväggen som utgör skyddet mot grannarna. Sitter en stund med shorts och solglasögon. Försöker läsa en bok, eller lyssna på något i hörlurar. Men rastlösheten river i mig. Lyckas inte sitta mer än någon minut utan att jag går in, sen går jag ut, sen går jag in, sen går jag ut. OSv. I kanske 25 minuter, sen tänker jag att iaf d-vitamin behovet borde vara tillfredställt.
Inne låter jag de mörka gardinerna jag hänger över de ljusa, hänga kvar. Hemmet blir svalare då. Som en gotta med en soldränkt tältvägg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar