Skulle gett mig själv en roll i min nästa film. Trött och sliten är rollen. Hon rusar fram, andan i halsen. Hon får aldrig göra klart, en larmsignal som jagar henne.
Övade här hemma, spelade framför webbcammen. Såg det jag spelat in. Justerade. Testade det maniska leendet. Testade uttryckslöst med ytlig andning. Testade mer. Men inget blev bra.
Mitt ansikte bytte från sexig clown till grotesk clown. Stort och overkligt. Kärnan var för glad. Så sprittande glad över att få göra film. Det sken igenom. Allt blev spel. Kameror tål inte skådespel. De ser det, avslöjar och gör det löjligt.
Nu ger jag mig en annan roll. Kanske en roll som from. Vi får se hur hon blir.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar