på jobbet idag

Det pratas om att dygnen före, då sker små konstigheter i huset. En hiss utan någon i. Vinddrag. Lås som krånglar eller lampor som tänds. Dörrar eller steg utan någon som kommer eller går. SMå små saker som oftast bara märks av nattpersonalen. Allt är ett tecken på att någon kommer att gå bort snart. Så går något bort. Då pratas det om att två ska följa. Dödsfallen kommer i tretal. Det funderas kring de boendes hälsa, om någon hört något från en annan våning.

När någon dött plockas bordet fram, duken läggs på, på duken ställs en vas med tre plastrosor, en gång las en av rosorna i den dödes famn, mellan knäppta händer, plastrosen följde med den döde bort vilket inte var meningen så det görs inte om. Det finns också ett ljus, ett batteridrivet blockljus med flammande gummilåga. Det finns en ram med texten: Tack för att vi fått lära känna dig /Personalen. Den dödes säng bäddas med lakan ur samma låda som duken. De och duken får inte manglas, de ska strykas. De är extra fina och alla hamnar i dem.

Imorse dog en. Han blev dålig några dar och dog ifrån oss. När jag kom var bara bordet med skylten och duken och rosorna kvar. Men han hade lämnat byggnaden. anhöriga hade börjat städa ur och skulle ta det sista imorgon. Det är tomt nu. I mig. Han var en del av min vardag och mitt jobb. Han är en jag inte får skriva om. Kommer snart stå i hans rum men då är det någon annans och lukterna kommer vara av samma men andra. Och så är det med det.