Tagit tupplurer två dar i rad nu. Bytt till mjukt, krypt ner under täcket. Siameserna har gjort mig sällskap. Där har vi legat alla tre. Snusande. Känt deras tassar, deras värme, deras rörelser.
Men tupplurerna har gått överstyr. Tre timmar. Tre timmar av sömn som bryts i förvirrade uppvak. Är det jobb nu? är det morgon? Snoozande och åter dimma. En av slummer stor maktlöshet. Ingen ork. Ingen vilja.
När jag väl kliver upp flyger siamesen Tyra iväg. Så har hon varit. Hon rusar vid större rörelser. Så är hon. Miss Jones ligger kvar. Sån har hon varit och sådan är hon. Hon ligger gott kvar. Hon låg än, där under, när jag lämnade hemmet en timme och en halv senare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar