För i överspelet får människor plats. Människor vars brister, drömmar, hopp om något bättre, tron att något måste offras för att alla skulle få det bättre ledde till Nazityskland utplåning av människor. Det görs inte lät för spencer tracys grubblande mysfarbror till amerikans domare på uppdrag för USA i tyskland 1948.
Här finns Maximillan schell som de misstänktas försvasadvokat som svettas, lider och ger järnet för att fria domare som tjänat under naziregimen.
Här finns åklagaren, i Richard Widemarks hårda arroganta rättstrogna skepnad.
Här finns Montgomery Clifts hårt åtgångna inteligens hämmade offer för nazisterna.
Här finns Burt Lancasters, den största överspelaren av dem alla, till och med hans två timmar långa tystnad slår de flesta tystnader. Han är domaren, geniet som trodde på rättvisa och framtid och som gjorde alla grymheter för att det var offer som skulle göras för en bättre värld, den som skulle komma. Domaren som nu står åtalad för nazismens brott.
Det är tre timmar film. Nästan bara tre timmar rättsal. Det är kritik mot nationalism, det är kritik mot tystnandet av kritik, det är ett förmänskligande av onda handlingar utan att ta i från dem det onda. Det är stor show.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar