dagen efter

Det blev mozarts Requiem. Det enda som lyssnas på nu. Efter lasse Lönndahl. För tröttheten trycktes bort av en ovanligt glad och uppsluppen arbetshelg. Nu väller den fram och körstycken för döden känns passande. En trött dramaqueen på en soffa lutad över en dator med tevatten kokande. . . . i gult, det gula jag sov i.