Jobbet flöt. I dimma. En ljus fin dimma.
Hemma fick jag kontakt med en vän. En kopp kaffe på universitet klockan 15. Vi träffades, så längesen vi sågs. Hon tog kaffe med mjölk som hon drack långsamt. Hon brukar dricka svart. Jag drack dr pepper och åt en lakritspipa.
Ville ner i magasinen på universitets bibblo. Ville trycka knappar. Reste mig, min mobil for i golvet. Hon plockade upp. Sen stod jag vid en cylinderformad tunna, stod. Försökte känna, se om det var häri petflaskan skulle. släppte och hörde hur plasten slog mot tomburkar däri.
Nere i magasinet tryckte jag på en knapp. Hyllan började röra sig. Den stannade till. Hakade upp sig. Det pep. Då såg vi skylten om att kolla så ingen klämdes. Jag hade klämt någon. Min vän gick och bad om ursäkt. Jag skrattade tafatt och rabblade obegripliga lustigheter. Ville komma åt den hyllan. Där fanns en massa filmböcker. Böcker om garbo, en om asta nielsen, en om Brando och chaplin och hepburn och tracy. Vid nästa försök mötte jag åter motstånd. En från andra sidan tryckte en annan hylla. Det pep från våra håll och ingen hylla rörde sig. En kamp. En kamp hon vann.
Dimman är än kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar