tisdag 22 februari 2011

en slagen en.

Igår la jag mig smått blåslagen. Blåmärken från jobbet, på armen, gulblågrönalilagråmärken på den bleka armen. Som en sjuk såg jag ut.

Hemma: Borstade tänderna. Böjde mig fram mot kranen för att skölja munnen, så hugger det till i mig, en smärta som får mig att tappa tandborsten att vifta mer armarna, att flyga upp. En siames hade landat på min framåtlutande rygg, en siames med klorna redo att hålla greppet.

så släcker jag. Det är mörkt. Jag böjer mig fram för att plocka upp en kudde från golvet. I mörkret smäller det till. Det blixtrar. Smärta tränger åter genom mig. Något högg till och det det börjar smaka järn och salt i min mun. Blod. I rummets svarta hade jag missat stolen framför mig. Missat stolsryggen jag böjt mig ner mot. En stolsrygg upp rakt under överläppen och en blödande reva i tandköttet. En ömmande överkäke. Står vid spegeln, känner på tänderna, de sitter fast, men blod sipprar och jag spottar. Fyller munnen, sköljer. Allt är rött mot det smutsiga handfatet. Tänker att blod har mycket färg.

i motljus i klänning mamma sydde. Sent 70-tal och drömmar om ljuvt.



1 kommentar:

  1. Sista bilden här ger mig kalla kårar, fast på ett njutningsfullt skräckfilmssätt. Kanske är det klänningen - så oskuldsfull och vit, eller det dunkla ansiktet.

    Kram

    SvaraRadera